Motoffensiv mot reaktionär trend!
Denna artikel är en del av Rickard Sterners Testamente och finns återgiven i Handikappsamverkan nr,,1980.
Hela testamentet finns i MOTOFFENSIV MOT REAKTIONÄR TREND
Richard Sterner

Richard Sterner – HCK:s ordförande under mer än 10 år – avled 16 januari 1978. Mellan jul- och nyårshelgen dagarna där avslutade han en stor artikel. I den pläderade han starkt för att handikapprörelsen måste formulera bestämda krav på bestämda rättigheter. Artikeln – läst i dag – är en utmärkt bekräftelse på Richard Sterners framsynthet och skarpa analytiska förmåga. Vi återger vissa centrala avsnitt för att åter få fart på debatten.

Trots att det gått framåt är vi fortfarande långt från målet ETT SAMHÄLLE FÖR ALLA: Dit når vi aldrig utan en fortsatt målmedveten kamp. Och nu måste vi kämpa ännu starkare, för det är mycket som tyder på att en farlig strömkantring är på väg, väsentligen utlöst av den allmänna ekonomiska krisen. Även om det ännu inte märks så mycket i den synbara debatten, verkar det ändå som om behoven hos människor med handikapp skulle börja sjunka tillbaka i det allmänna medvetandet.

Det är t ex inte lika intressant längre, att många människor med handikapp är utan jobb. Inte när även andra har svårt att få arbete, särskilt unga människor, och när hela samhällen är på väg att utplånas på grund av dålig sysselsättning.

Ska omsorgslagen skrotas?
Den nuvarande omsorgslagen för utvecklingsstörda har varit i kraft sedan 1968. Den har medfört avsevärda förbättringar.
Men framstegen måste ses mot bakgrunden av den mycket låga nivå som utmärkte omsorgerna för ett årtionde sedan. Det är fortfarande oerhört mycket som brister. Omsorgslagen ger visst inte alla de rättigheter som borde stå där.

Det är mycket som fattas på nästan alla fronter, särskilt för svårt utvecklingsstörda och flerhandikappade. De som har kroppsliga handikapp får ofta sämre service för dessa handikapp än normalbegåvade människor med samma handikapp.

Men nu finns det ändå mycket starka krafter som vill spola omsorgslagen. I ”integreringens namn” sägs det. För oss låter det som en ihålig fras. Det är ju de utvecklingsstörda som ska integreras, inte med nödvändighet den lagstiftning som skyddar dem.
Däremot skulle det i och för sig vara möjligt att i allmän lag ge uttryck för bättre och mer hållfasta rättigheter för alla människor som på grund av handikapp eller sjukdom har svårt att med auktoritet själva tala för sina behov. Det skulle bara vara rättvist, och även vi i FUB skulle vara avsevärt mer lugna om man valde det alternativet.

Frestelsen att spola denna lag är mycket stor hos våra makthavare – trots att det skulle innebära ett brott mot löftet att göra det bättre för utvecklingsstörda.

Men på lite sikt är det ändå rimligt att man undanröjer behovet av denna särlag. Nämligen genom att ge väl garanterade och konkret utformade rättigheter åt alla människor som på grund av handikapp eller sjukdom har svårt att hävda sina egna intressen.

Få lagliga rättigheter
Listan på rättigheter som inte finns i tillräckligt konkret och bestämd form kan göras hur lång som helst och vi får därför begränsa oss till enstaka exempel. Finns det en till färdtjänst för dem som måste ha det?

Finns det en rätt för alla svårt handikappade att få bo integrerat i anpassade bostäder och med service inom räckhåll? Finns det nu rätt till arbete och sysselsättning och resurser till fritidsaktiviteter?
Nej ingalunda! Det finns ingen rätt för svårt synskadade att få en bestämd bråkdel av den bok- och tidningslitteratur som är tillgänglig för seende. Eller för döva att få tolktjänst eller att få en bestämd del av TV-programmen textsatta.

Klappjakt på bidrag
Naturligtvis krävs det utredning och arbete för att formulera lagligt förankrade rättigheter på ett meningsfullt sätt. Och för att utveckla ett kontrollsystem, genom överklagningsmöjligheter eller på annat sätt, så att dessa rättigheter kan bli garanterade. Men vi kommer att få allt större skäl att driva sådana krav.

Vi har råd!
Det kommer att sägas att vi inte har råd. Men i grunden är det en fråga om människorna vill eller inte.
Just så! Vi måste göra front mot det slappa – men i grunden ändå hårda – konsumtionssamhälle som vi hamnat i och som söver oss. Och vi får inte glömma den oerhörda sociala snedbelastning som utmärker vår energikonsumtion. Människor med handikapp hör till dem som är mest tvingade att spara på energi, medan de som har det ekonomiskt bra, är de värsta energislukarna. Över huvud taget är det ett rent feltänkande om man söker göra gällande att vår krav måste hållas nere i ett energisnålt samhälle. Det är snarare tvärtom.
Märk väl: Vi begär inga privilegier för handikappade utan bara en rätt till sådana villkor att vi kan bli jämställda med andra så långt det är möjligt. Och denna rätt ska vara uttryck i allmän lag.

Hård kamp väntar!
På sikt kommer också ett samhälle för alla att ge avkastning på det sättet att väsentligt fler människor blir i stånd att delta i produktionen och att sköta sig själva med begränsade insatser av vård. Det kommer att röra sig om stora värden i båda fallen.
Men det blir en hård kamp. I första hand gäller det för oss i handikapprörelsen att formulera våra krav på bestämda rättigheter och sen övertyga andra. Det här är avsett till att stimulera i ett stort ämne.
Richard Sterner

1977-12-29
Broder Rolf!

Bortsett från socialförsäkringslagen, § 42a och omsorgslagen, som man nu vill skrota, är det förbannat tunnsått med bestämmelser och konkreta rättigheter för människor med handikapp. Vi i FUB är de enda som har mer omfattande erfarenhet av vad det betyder att det finns sådana rättigheter. Att det på andra håll i handikapprörelsen inte finns lika omfattande erfarenheter av det slaget är sannolikt den väsentliga förklaringen till att det sällan ställts några krav i den riktningen.

Men nu måste vi ställa sådana krav. Som ett led i vår motoffensiv mot den reaktionära trend som hotar.

Den här artikeln är lång, men den är avsedd att väcka debatt i en fundamental fråga som blir alltmer brännande. Jag skickar den också till Helena Frykstrand. Gott Nytt år!
Med vänlig hälsning
Richard
PS. Det här är mitt testamente