1973. Läs R-tidningen om utvecklingsstörda
Handikappsamverkan nr 6/1973.
Richard Sterner (artikel)

Läs R-tidningen om utvecklingsstörda

Det specialnummer om utvecklingsstörda som getts ut av pockettidningen R (nr 5/1973) är värt att få en stor spridning. Där ges skakande skildringar av vad som kan hända med människor i vårt folkhem, delvis grundade på vad utvecklingsstörda själva berättat om sina öden och sin situation. Det är klart att de mörka sidorna dominerar bilden. Det kommer inte fram tillräckligt att det gjorts stora framsteg. De flesta av oss i FUB-rörelsen menar också att vi kunde fått bättre erkännande för den kamp vi fört och för, när det gäller att skapa rättigheter för utvecklingsstörda, och att Lions som gjort många insatser i det tysta för goda demonstrationsprojekt fått en oförtjänt kritik. Men om vi också har avvikande meningar på enskilda punkter, så kan det inte hjälpas att dess mörka sidor i bilden verkligen finns, trots alla framsteg.

Rune Hedlund
Vad som särskilt upprört oss i FUB-rörelsen är vissa uttalanden av landstingsrådet Rune Hedlund i R-tidningen. Han använder skymford om svårt handikappade människor: ”Lågtstående” och ”bylten”. Han vill satsa på utvecklingsstörda enligt en lönsamhetsprincip som diskriminerar dem som inte står på de ”översta trappstegen”. Per Edvin Sköld ska ha sagt att det ”gör inget” om riksdagen skriver dåliga lagar så länge det finns ”förståndiga kommunalmän” – och alltså vill Hedlund dra slutsatsen att lagen om omsorger om utvecklingsstörda kan lämnas därhän i den mån den enligt förståndiga landstingsmäns omdöme kräver för mycket. Hedlund är tyvärr en mäktig man i omsorgsverksamheten, men lyckligtvis är han inte helt representativ. Inte bara på tjänstemannaplanet utan även bland folkvalda finns många som lärt sig väsentligt mer än han om modern habiliterings- och integreringsmetodik för utvecklingsstörda. Därför har vi länge känt oss ganska optimistiska – ända tills den förbannade finanskylan kom som en hård broms på utvecklingen.

Censurförsök
Landstingsförbundet har dock riktat en hård attack mot den tillsyn av omsorgsverksamheten som socialstyrelsen enligt lag har att utföra och som leds av Karl Grunewald. Nu uttalar Hedlund i R-tidningen en förhoppning om att den attacken leder till seger, så att ”inspektionsverksamheten i fortsättningen ska skötas på det sätt som vi önskar”. Och eftersom hans önskemål inbegriper att ”vi vill gemensamt komma överens med socialstyrelsen om vad som sedan ska ut till pressen” så menar han tydligen också att landstingen fått någon helt lagstridlig rätt att utöva censur över offentliga tillsynsrapporter. Så kommer själve Bror Rexed och säger i DN att ”detaljer” i tillsynsrapporter inte längre ska gå ut i offentligheten. Sådana detaljer kan avse ny- och ombyggnadsbehov, utrustning och ”personaluppsättning”. Vad finns det sen kvar som inte är detaljer?

Men då blev det upprorsstämning i FUB-rörelsen. Från hela landet strömmade det in protester till Rexed och till tidningar, av vilka bara en bråkdel blev tryckta. Ska konkreta beskrivningar av missförhållanden som innebär att enskilda människor kommer i kläm, sopas under mattan? Sen lugnade det sig något för snart därefter kom Sven Aspling med ett svar på en fråga i riksdagen, som visserligen kunde varit ännu bättre skrivit, om vi själva fått hålla i pennan, men som ändå inskärpte det viktigaste, nämligen att tillsynsrapporter i sanning är offentliga utan någon begränsning.

Den här frågan får vi dock hålla under fortsatt uppsikt. Rexed har gjort ett nytt uttalande som av- slöjar en brist på förståelse för det ansvar han har för att socialstyrelsen utnyttjar omsorgslagens bestämmelser för att påverka landstingen. Och hur kommer det sig att ingenting under senare år kommit ut i pressen från den tillsyn avseende särskolor som SÖ har att sköta? Denna inspektion har numera delegerats till länsskolnämnderna, och där lär – i obekant utsträckning – skrivas en del tillsynspromemorior fast det aldrig stått om dem i tidningar. Det där måste vi titta på!

Men det är synd att inte Karl Grunewald kan mångdubbla sig. Så att varje handikappgrupp kunde få en offentlig försvarare av hans kaliber. Tro mig, det skulle göra verkan!
Richard Sterner