1973. Kolla långtidsplaneringen i landsting och kommuner
Ledare: Richard Sterner
HCK-Information nr 1/1973

Kolla långtidsplaneringen i landsting och kommuner

Under en rubrik liknande denna har Riksförbundet FUB sänt ut en alarmsignal till alla FUB-organisationer i landet. Med utgångspunkt från en pågående budgetär 5-årsplanering i Stockholms läns landsting frågar FUB sina lokal- och länsavdelningar vartåt det lutar i andra delar av landet och uppmanar dem att låta sina medlemmar få del av som är på gång så att de i mån av behov kan reagera innan de ledande i samhällsorganen har bundit sig.

Skulle någon av de två alternativa budgetramar för 1973-77 som nu prövas i Stockholms läns landsting komma att fastställas, blir konsekvenserna mycket allvarliga, säger FUB. Det kan bli rent kaos och omsorgslagen för utvecklingsstörda blir då till stor del satt ur kraft. Trots svår köbildning till skyddade arbeten skulle antalet platser på skyddade verkstäder (för alla slag av handikappade) bara öka med 60 eller 3 procent – eller också inte alls! Och med hänsyn till det växande antalet kända utvecklingsstörda som kommer ut ur särskolans yrkesundervisning blir det ännu många fler utvecklingsstörda i denna kö. På dagcentra med sysselsättning för sådana utvecklingsstörda som inte anses kunna arbeta produktivt, kommer platsbristen enligt omsorgsnämndens beräkning att öka till 240 eller 300 beroende på vilket av de båda budgetalternativen som skulle komma att följas. Det har redan nu börjat bli stopp i genomströmningen i yrkesskolan för utvecklingsstörda samtidigt som alltfler intelligenshandikappade sitter hemma utan någon ordnad sysselsättning – och detta blir alltså ännu värre. Kön till vårdhem och inackorderingshem för utvecklingsstörda växer till 350 à 450, vartill kommer att ingenting kan göras inom dessa budgetramar åt andra stora brister.

Ser det bättre ut i ditt landsting, frågar FUB. Eller lika illa eller ännu värre? Visar det sig att det finns stora problem kan det vara värt att engagera press och radio. Och inte minst att tala med landstingsmän!

Finanskylan träffar oss alla!
Och här får vi alltså lägga till denna fråga: Ser det bättre ut för andra handikappade? Eller är det lika illa eller ännu värre?

Just nu görs det budgetära 5-årsplaner runt om i landet – och inte bara i landsting utan också i kommuner. Man får räkna med att dessa planer i större eller mindre grad påverkas av den finanskyla som nu råder. Det är därför mer angeläget än någonsin att vi i handikapprörelsen verkligen kollar vad som håller på att ske så att vi inte blir tagna på sängen!
Blir det stopp i utbyggnaden av skyddad verksamhet? Finns det inte möjlighet att få lite bättre fart på utvecklingen av halvskyddad verksamhet, där staten betalar 40 procent av lönen, genom att förmå landsting och kommuner att ordna med halvskyddade jobb i egen regi – på det sätt som föreslagits av landstingsrådet Ruth Kärnek i Stockholms län?

Kommer stoppet i färdtjänstens utveckling att konserveras fem år framåt? Blir det några nya rehabiliteringskliniker? Någon utbyggnad av landstingens hjälpmedelsorganisation? Kan vi räkna med att de hörcentraler som är ofullständigt bemannade kommer att bli bättre? Blir det någon minskning i de jättelånga väntetiderna till ögonkliniker? Någon förbättring för de psykiskt sjuka? Kommer det att satsas något nämnvärt på en handikappriktig samhällsplanering? Vad görs åt flerhandikappade?

Varje särskild grupp av handikappade vet vilka behov som är särskilt illa eftersatta för den gruppen och har anledning att ta reda på vad som ryms eller inte ryms inom den pågående budgetära långtidsplaneringen när det gäller dessa behov.

Och detta arbete kan tyvärr inte skötas på riksplanet. Det måste i första hand skötas på läns- och kommunplanen. På flera punkter kan arbetet emellertid rationaliseras genom att olika lokala handikapporganisationer samverkar i läns- och kommun-HCK – gärna också drar in DHR i detta samarbete om så låter sig göras. Inte minst gäller det att tala med de förtroendevalda i landsting och kommuner. Ställa frågor till de olika politiska partierna. Vid behov också engagera press och radio.

Ty nu gäller det verkligen att kämpa! Finanskylan får allt svårare konsekvenser ju mer varaktig den blir. Det är klart att kampen i många fall blir hård. Men resultatet blir med all säkerhet ännu värre om vi inte ens försöker. Nej, ge oss skall vi sannerligen inte! Det är hög tid att vi nu på allvar griper in i debatten. Väntar vi mycket längre kan vi bli akterseglade. Men än är det inte försent. Sätter vi bara fart på vårt samhällsbevakande arbete, får med våra medlemmar i arbetet så lär vi nog ändå kunna skapa en opinion som ändrar bilden till det bättre.
Richard Sterner

P.S.
Sedan detta skrevs har FUB-rörelsen i Stockholms län uppvaktat landstingsråden Gunnar Hjärne och Ruth Kärrnek. Och si, något veknade även själva finanslandstingsrådet. Det sämsta av de två budgetalternativen för utvecklingsstörda skrotades genast och det något mindre dåliga alternativet påbättrades med löften om ytterligare 170 platser på vård- och inackorderingshem inom planperioden och dessutom ännu ett dagcenter med sysselsättning för 60 utvecklingsstörda.
Men det blir inga ytterligare skyddade platser och inget bestämt löfte om att acceptera Ruth Kärneks förslag om 700 halvskyddade jobb i landstingets egen verksamhet. Det blir fortfarande en kö på minst 180 till dagcentra med sysselsättning, ytterligare en kö till skyddade arbeten och ett fortsatt stopp i genomströmningen i särskolans yrkesskola. Därför kommer länets FUB-rörelse att ytterligare pressa finanslandstingsrådet och andra ledande politiker vid ett allmänt medlemsmöte den 18 april, och hjälper inte det överväger man att skriva till socialstyrelsen som har att vaka över utvecklingsstördas rättigheter enligt omsorgslagen. Även i andra landsting tänker FUB-rörelsen ta liknande initiativ.

Det här visar att det kan löna sig att pressa på. Säkert även för andra grupper av handikappade.
R.S.