Snålt med reformer
Handikappsamverkan nr 2/1972
Richard Sterner

1972. Snålt med reformer
Handikappsamverkan nr 2/1972. Richard Sterner
Strängs budgetförslag
Innehåller sannerligen inte många glädjeämnen för oss i handikapprörelsen. Det sägs visserligen att utgifter för handikappändamål hör till det som prioriterats, men de ökningar som redovisats är väsentligen en följd av tidigare fattade beslut – främst att det blir fler förtidspensionärer och att grundpensionerna blir lite högre, att särskoleundervisningen för utvecklingsstörda byggs ut enligt 1968 års lag, att anslaget till tekniska hjälpmedel tagits upp till ett högre beräknat belopp.

Men inte ens på dessa punkter kan vi vara särskilt nöjda. För de handikappade förtidspensionärer som är utan nämndvärd ATP är standarden fortfarande låg, trots att det blev en extra standardhöjning med 3% från årsskiftet. Och ännu har vi inte sett röken av något förslag om bättre kompensationer för kostnadsökningar vållade av handikapp. Att utgifterna för tekniska hjälpmedel stiger beror på att handikappade fått en rätt till sådana hjälpmedel som de behöver – och att många av dem, t ex på ålderdomshem och vårdhem, ännu inte fått den rätten rationellt utnyttjad. När dessa eftersläpningar tas igen är det självklart att kostnaderna stiger. Och ännu finns här väldigt mycket ogjort, bl a i fråga om hjälpmedelsorganisationen i flertalet landsting.

Specialundervisningen
Och det är nog bra att särskoleundervisning och övrig specialundervisning expanderar. Men där finns oerhörda brister, t ex i fråga om läromedel som för stora grupper nästan helt saknas. SÖ hade efter påstötningar från oss föreslagit 2 mkr till subventionerad läromedelsproduktion för bland annat sådana fall, vilket i statsverkaren prutas till 1 mkr – och motiveringen är sådan att det inte ser ut att kunna användas alls för specialundervisningens expansion i den vanliga grundskolan. Det är möjligt att utbyggnaden av denna specialundervisning varit så snabb att man nu behöver lugna sig ett tag för att titta på kvalitén, som inte kunnat hänga med, men ingenting tyder på att just detta är avsikten – utan att det är helt enkelt bara så att man vill bromsa en utgiftsstegring.

Kultur och vuxenutbildning
Löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet, som i år fått en ansenlig anslagsförstärkning, får nästa budgetår en ytterligare förbättring upp till 7,5 mkr. Det är väl unt och behövs säkert, men när det gäller anslaget till handikappades kulturella verksamhet, som stöds av väsentligt svagare intresseorganisationer blir förbättringen som vanligt obetydlig (ca 11%) och beloppet stannar vid 4 mkr. Ändå har SÖ gett särskild prioritet åt detta anslag.
Det här leder till svårigheter för bland annat blindas bibliotekstjänst, för tolkservicen för döva och för möjligheterna att inrikta vuxenutbildningen mer på handikappades behov, vilket sannerligen behövs eftersom de handikappade är de som har svårast att komma med i vuxenutbildningen.

Det är visserligen sant att studieförbund och allt fler folkhögskolor under senare år ägnat sig mer och mer år handikappade, och att arbetsmarknadsutbildningen ger ytterligare möjligheter, men den stora sektor som heter kommunal vuxenutbildning har hittills gjort ganska lite för de handikappade. Där borde ända finnas goda utsikter att få en sammanhängande utbildning av rejäl volym, så det är mycket angeläget att det blir en inbrytning för handikappade också på detta område. Och varför kan det inte bli ett ordentligt stöd till fler av handikappförbundens tidskrifter, när det ges stöd åt så många andra tidningar och tidskrifter? Eller tror man fortfarande att man kan slå ihop dem till en enda, där varje handikappgrupp bara skulle få högst en halvsida per nummer som skulle belysa den gruppens problem och angelägenheter?

Köer i arbetsvården
AMS får lite bättre resurser för att sköta bland annat arbetsvården, men det är inte sannolikt att det räcker till för att häva köbildningen i arbetsvården. Inte när man återigen sätter ett tak (10.000) på antalet arkivarbetare och när landsting och andra huvudmän är alltmer obenägna att bygga nya skyddade verkstäder – samtidigt som det råder arbetslöshet på öppna marknaden. Nej, här hade vi hoppats på bättre tag!

Färdtjänst och organisationsbidrag
Det blev som vi fruktade med de föreslagna statsbidragen till färdtjänsten. Sträng vill inte tänka på dem ännu på några år! Så nu ska det tills vidare bli stopp i den utvecklingen. Om Sträng får som han vill.

En annan stor besvikelse gäller anslaget till handikapporganisationernas så kallade allmänna verksamhet. Det höjs med 322.000 till 2 mkr. Och den posten inbegriper inte mycket - bland annat på DBF, som inte är allmän verksamhet utan särskilda aktiviteter. Det är självklart att ökningen inte förslår för att ge någon nämnvärd förbättring åt de många handikappförbund som är särskilt diskriminerade och inte heller för att ekonomiskt säkra HCK. Det är tydligen meningen att handikapprörelsen ska behandlas sämre än många andra folkrörelser. Ändå är vi högfärdiga nog att mena att vi faktiskt har betydelse för demokratin! Nämligen därför att vi arbetar för dem som är svagast i samhället. Men tydligen måste man vara stark för att vinna respekt!

Nå, vi ger oss inte! På flertalet av de punkter som här påtalats och även i andra fall har vi haft samarbete med riksdagsmän i skilda partier. Det bör väl åtminstone kunna ge något, även om det inte är valår just i år.