Samverkan mellan folkrörelser
Handikappssamverkan nr 5/1972
Artikel/Ledare av Richard Sterner

Samverkan mellan folkrörelser
Vi är en folkrörelse. Delvis gammal för döv- och blindorganisationerna stammar från 1800-talet. Men till större delen förhållandevis ny. Det är först på senare år som vår organisationsstruktur börjat täcka alla eller nästan alla väsentliga grupper av människor med olika handikapp och långtidssjukdomar.

Vi är mer än en kvarts miljon om man medräknar DHR och några andra grupper utanför HCK. Därav tillhör över 200 000 de 17 förbund som använder HCK som gemensamt serviceorgan. Naturligtvis måste vi bli många fler, för det är dock bara en minoritet av alla handikappade som är organiserade. Och vi lär nog också bli fler. Trots de svårigheter som ligger i att de flesta blir handikappade först vid mogen eller högre ålder och att ett handikapp i sig självt kan vara ett hinder för föreningsaktivitet.

Fast vi är ingalunda nöjda så kan vi ändå hänvisa till många resultat av vårt arbete. Ty det beror till stor del på våra insatser i handikapprörelsen för att påvisa och dokumentera elementära behov att vårt land befinner sig i främsta ledet när det gäller att söka ge någon rättvisa åt handikappade. Det är enkelt att ge mängder av konkreta exempel på detta, men det har vi inte utrymme till den här gången.

Mer och mer målmedvetet ser vi som vår uppgift att skapa ett samhälle för alla. Att kämpa för dem som har längst till jämlikhet och likaberättigande. Att påkalla intresse för deras sak hos den majoritet av människor som ännu inte är handikappade.

Och nu vänder vi oss med vårt program till andra folkrörelser för att bygga ut vårt samarbete med dem.

Gemensamma intressen
Vi har länge haft intima förbindelser med andra folkrörelser. Röda Korset, scouterna och flera andra grupper har medverkat i pionjärinsatser som hjälpt till att visa vägen till bättre tag från samhällorganens sida. Åtskilliga av dessa och andra organisationer har bidragit till integrerade aktiviteter som gjort det möjligt för handikappade att komma in i gemenskap med andra. I denna samverkan med olika ideella organisationer har de handikappade tidigare ibland fått känna sig som myndlingar som fått nådegåvor ovanifrån. Men numera är handikapprörelsen i stort sett så emanciperad och självständig att man kan tala om en samverkan på jämställd fot.

Förebygga handikapp
Och när vi nu vill intensifiera vårt samarbete med andra folkrörelser sker det från den utgångspunkten att vi har starka gemensamma intressen. Alla blir vi handikappade någon gång i livet – såvida vi inte dör knall och fall dessförinnan. Risken att bli handikappad är i själva verket enormt stor för varje enskild människa. Vi som verkligen vet vad handikapp innebär kan hjälpa andra med att påvisa hur nödvändigt det är med förebyggande påtgärder. Och det är sannerligen inte bara för deras skull som redan är handikappade som vi belyser behovet att skapa ett samhälle som är tillgängligt för alla.

Bristerna i arbetsmiljön
Mer och mer kommer denna intressegemenskap till klart uttryck. Det är med verklig tillfredsställelse vi se hur den fackliga rörelsen allt hårdare driver kravet på en människovänlig arbetsmiljö, för fram det kravet i avtalsrörelserna och får statsmakterna att göra väsentligt mer än hittills för saken.

Ty för oss har det länge stått klart att de många och alltför länge negligerade bristerna i arbetsmiljön har verkningar av två slag om är väsentliga i sammanhanget. Dels skapar de i mycket stor omfattning: dåliga ryggar och andra rörelsehinder; allergier och förgiftningar; hörsel- och synskador; psykiska besvär etc. Och dels bidrar de till att stänga ute från arbetslivet dem som redan är handikappade.

Utslagningen
Den där utslagningen på grund av brister i arbetsmiljön kommer inte plötsligt. Det finns hundratusentals människor som går kvar i bulleryrken trots att de fått sin hörsel försämrad. Åter andra som fått flytta till andra jobb på grund av hörselskador därför att de inte anses kunna arbeta på platser där de är beroende av muntliga kontakter med andra – och blir ofta inte så goda jobb som kan ge möjlighet för en människa att förbättra sin ställning. Vi har likaledes 100 000-tals som går kvar i yrken som gett dem allergier, ryggskador, psykiska skador etc.

Men när så utslagningen kommer så blir den desto svårare. Och kommer den inte på annat sätt så sker det när en arbetsplats läggs ned eller personalen minskas. Även vid den högkonjunktur på arbetsmarknaden som vi hade 1969-70, så gick det väl att efter en tid få flertalet avskedade tillbaka till arbetslivet. Men inte de som var handikappade eller äldre.

Arbetslösheten
Och nu är det naturligtvis värre. Vi har ett gemensamt intresse när dt gäller att få bort arbetslösheten. För den känner handikappade sannerligen av. Är man på marginalen i arbetslivet så träffas man ju dubbelt så hårt. Och för dem som ännu aldrig fått någon fast fot i arbetslivet blir det ännu mera hopplöst.

I september i år fanns det 51 000 arbetsvårdssökande. Av dem placerades något över 2 100 i arbete under loppet av månaden, därav bara lite mer än 700 på öppna marknaden och 1 400 i skyddat arbete. Under samma månad 1970 hade över 3 100 placerats i arbete, därav lite mer än 1 200 på öppna marknaden och när 1 800 i skyddat arbete. Även då var det alltså mycket låga tal för arbetsplaceringarna, men nu är det alltså ännu mycket sämre. Till och med den skyddade sektorn, som dock ökat i storlek, ger allt sämre placeringsmöjligheter.

Ja, nog har vi gemensamma intressen alltid.

Bräcklig samhällsgrund
På samma sätt kommer vår intressegemenskap till uttryck i hela den övriga miljövårdsdebatten som blivit allt mer intensiv. Som vi sagt många gånger: Äntligen har det upptäckts att hela vårt samhälle är byggt på grund av lögn och förbannad dikt. Den nämligen att det inte skulle finnas andra människor än vuxna friska i arbetsför ålder som är hur motståndskraftiga som helst. Precis som om vi inte alla skulle vara svaga käril. Som om det inte skulle finnas barn och åldringar bland oss. Och dessutom mycket mer än en miljon människor med handikapp i alla åldrar och mångdubbelt fler om man också räknar dem som har begynnande handikapp. Alla hotas vi av dessa växande miljörisker av alla upptänklig slag som man först på senare år börjat ta på allvar.

Här söker vi samverkan med alla dem som engagerat sig i miljövårdsarbetet: hyresgäströrelsen, byalagen, konsument- och miljövårdsgrupper, fackliga organisationer etc.

Solidaritet
De krav som vi ställer på miljön är väsentligen precis desamma som andra människor har anledning att ställa. Men handikapprörelsen har också drivit igenom något som heter § 42a i byggnadsstadgan och som ger utgångspunkter för krav i de s k handikappbyggnormerna som i vissa avseenden kan synas gå längre. Att det ska vara möjligt för den som sitter i rullstol eller är blind att komma in i ett hus eller på en arbetsplats och kunna fungera där. Och bostadsstyrelsen arbetar på att införa motsvarande normer för bostäder, under benämningen God Bostad.
I stort kan sägas att sådana krav inte vållar nämnvärda kostnader när det gäller nybebyggelse – och det är bara för sådant som dessa krav är avsedda. Däri ligger naturligtvis en allvarlig begränsning. Den stora frågan om hur hela det befintliga beståndet av byggnader och lägenheter ska kunna anpassas till människors behov till kostnader som inte blir orimliga – den har vi ännu inte tacklat.

Bra för handikappade – bra för alla
Men så långt som denna sak nu drivits så har vi ändå anledning att förvänt stöd från andra grupper. Nämligen i solidaritetens namn. Och ännu mer av det skälet att vi har en naturlig intressegemenskap. Det som är bra för handikappade är bra för andra människor också. Och de flesta av oss bli ändå handikappade förr eller senare.

Vi begär också solidaritet av andra när det gäller att få handikappade in i gemenskapen. Att göra det möjligt för handikappade att få tillgång till kommunikationsmedel som de kan använda. Och till en kompletterande färdtjänst som kan bryta isoleringen även under fritid. Och inte minst för att få ett jobb. Det skulle kunna göras så oändligt mycket mer för att öppna portarna till arbetslivet för handikappade, om bara alla de som jobbar där villa utveckla sin konstruktiva fantasi. Fundera ut vilka arbetsuppgifter som kan passa för handikappade av olika slag. Vilka omständigheter som kan göras för det ändamålet med små medel. Göra sig underrättade om de bidrag från AMS som kan utnyttjas för ändamålet etc. Och det är inte bara företagen det hänger på. Det gäller också arbetsledarna och inte minst beror oändligt mycket på dem som skulle bli arbetskamrater till dessa människor med handikapp. Kom ihåg: en annan gång kan du själv vara där!