Inga getton
Richard Sterner
Handikappsamverkan nr 5-6/1971
Inga getton!

För att inga missförstånd om vår inställning ska uppstå får jag lov att göra en liten radanmärkning till den eljest mycket intressanta reseskildring som kommer till uttryck i en intervju med Gabriel Romanus i detta nummer.

Romanus reagerar mot den segregationsutbildning som den holländska handikappbyn ”Het Dorp” enligt många svenska besökares omdöme utgör. Däremot reagerar han inte på storleken av ett tyskt rehabiliteringscenter för 1.200 som ska byggas ut till en kapacitet av 1.600.

Även om många eller kanske alla av dessa människor bor integrerat ute i stan och institutionen är bra för övrigt, så vill vi nog i svensk handikapprörelse starkt ifrågasätta om inte ett sådant center är förstort. Vi har i alla händelser svårt att tro att det inte blir något av en gettobildning.

Vi undrar också om inte den bostadssituation för 125 svårt rörelsehindrade som nämns med fördel kunde ha ersatts av mera integrerade boendeformer. Det hindrar inte att det finns mycket annat att lära på kontinenten, men i detta avseende har vi ändå våra egna tankar.

Inte för att vi ännu tillämpar dem fullständigt här på hemmaplan. Fortfarande finns till exempel institutioner för utvecklingsstörda för upp till 650! Men det anser vi inte ska vara något mönster utan arbetar tvärtom på att få ner storleken på våra institutioner för permanent boende till de mera rimliga mått som lyckligtvis är förhärskande i vårt land.

Vi börjar också alltmer systematiskt arbeta för att träna så många som möjligt av dessa svårt utvecklingsstörda så att de kan bo mera självständigt i inackorderingshem som är placerade i vanliga bostadsområden, ibland i vanliga egna lägenheter. Och vi har rent av börjat pröva möjligheten att mera allmänt flytta bostadsenheter för institutionsboende ut i kringliggande bostadsbebyggelse – men med bibehållna centra för läkarvård, dagliga aktiviteter och service. Det är en sak på lång sikt.
Richard Sterner