Ledare. Handikappsamverkan nr 6/1970
Richard Sterner: Ledare
Handikappade bor sämre

Handikappade bor i genomsnitt sämre än andra, om man utgår från de krav på bostäder och bostadsmiljö som är väsentliga för majoriteten.

Handikappade bor ännu sämre, om man utgår från de högre krav på bostäder, bostadsmiljö och service som de på grund av sitt handikapp behöver ställa.

Handikappade är mer beroende än andra av att ha bra bostäder. Till följd av isolering vistas de nämligen mycket mer i sina hem .

Att handikappade fått tillgång till goda bostäder i bra bostadsmiljöer är nödvändigt, om vi menar vad vi säger när vi talar om att minska institutionsvården. Den är dyr, förmyndarmässig, ofta förnedrande och direkt skadlig för hälsa och personlighetsutveckling. Men utskrivning från långtidsvård hindras, när det inte erbjuds någon bostad alls, eller en bostad som är dålig och/eller på tok för dyr. Och av precis samma skäl sker många nyplaceringar på institution alldeles i onödan .

RÖRELSEHINDRADE
Hittills har debatten övervägande rört sig om de rörelsehindrades behov av säranordningar. Onekligen är också dessa behov dels iögonfallande och dels gäller de stora grupper. Enligt låginkomstutredningen finns i åldern 15-75 år nära en halv miljon människor eller drygt 8 procent som är svårt rörelsehindrade, och ytterligare nära 400 000 eller bortåt 7 procent sin har besvär med att gå i trappor . Och det som hittills gjorts för att bota dessas brister i bostadsutformning och samhällsplanering (t ex genom invalidbostadsbidrag, bostadförbättringsbidrag, Fokus-lägenheter och § 42a i byggnadsstadgan) berör bara en obetydlig del av behovet. För övrigt vet vi att det som uträttats, bl a genom invalidbostadsbidrag, ofta är otillräckligt i det enskilda fallet .

SÄRBEHOV FÖR ANDRA HANDIKAPPADE
Vi i HCK har ofta betonat att det finns även andra stora handikappgrupper med väsentliga särbehov i fråga om bostäder. Tack vare riksdagsman Anna-Greta Skantz, som väckte motionen om att invalidbostadsbidrag skall ges åt fler grupper, har dessa behov åtminstone kommit in i utredningskvarnen, men vad som hittills uträttats är mycket obetydligt. De blinda har behov av anordningar som underlättar orienteringen och minskar olycksfallsrisken i bostäder och bostadsmiljö, men även om de nu fått möjlighet till invalidbostadsbidrag, så är det än så länge föga som har gjorts för dem.

Överläkare Karl-Axel Melin skildrar i detta nummer svårigheterna för epileptiker. Själv har jag erfarenhet av hur det är att ha en svårt utvecklingsstörd människa i hemmet. Min familj är nu lyckligt lottad på så sätt att vi bor i en femrumslägenhet i ett icke lyhört hus, dessutom en trappa upp med en affär i bottenvåningen. Om vår son blir orolig på natten, stör det sällan grannar. Men både för familjen och för grannsämjan är det mycket besvärligt att leva trångbodd i ett lyhört hus och ha en orolig utvecklingsstörd eller psykiskt sjuk människa i familjen. Åt detta har nästan ingenting gjorts, än så länge.

Finns det en svårt psoriasissjuk medlem i familjen, ställer det krav på rikliga hygienutrymmen. Likaså om det finns ett ”ILCO-fall” i hemmet, d v s en person som på grund av svår operation måste låta avföring(eller ibland urin) gå ut via hål i magen och samlas upp i vidhäftande påsförband. För allergiker måste särskilda olikartade krav på bostad och bostadsmiljö tillgodoses, och om det skriver socialkonsulent Siv Bergqvist och informationssekreterare Stina Malmcrona på annan plats i tidskriften.

Hörselskadade, liksom psykiskt känsliga, blir sämre om de utsätts för buller i lägenheten. De kan inte föra samtal i ett rum med ekoeffekter. Den som är beroende av hemdialys behöver en utrustning, som enligt uppgift från Föreningen Njursjuka i Sverige kräver ett extra utrymme på 16 kvadratmeter – ett helt rum! Vem har någonsin tänkt på det i bostadspolitiken.

SÄMRE UTRUSTNING
Även bortsett från alla sådana och andra speciella behov bor handikappade ofta sämre än andra. Helt enkelt därför att de är fattigare, och också i genomsnitt äldre. I tabellen nedan återges några data om rörelsehindrade, som hämtats från låginkomstutredningen och under rubriken ”Handikappades vardag” ställts samman i byggforskningens informationsblad B II:1970 :

Rörelsehindrade bor alltså sämre än andra, och ju svårare rörelsehindrade de är dess sämre standard har de. För synskadade och hörselskadade finns liknande uppgifter, men där framträder inte riktigt samma utpräglade tendens. Tyvärr belyses inte förhållandena för övriga handikappgrupper. Men vi får räkna med att det finns fler handikappgrupper som har liknande förhållanden. Och hade det funnits uppgifter om bostadskvaliteten är det tämligen säkert att de handikappade även där skulle ha framträtt som sämre ställda. Ty den som studerat bostadsförhållanden vet, att det finns ett mycket starkt statistiskt samband mellan utrustningsstandard och bostadskvalitet i övrigt.

Det är också tydligt att vi inte alls gjort tillräckligt för att låta handikappade får ADL-hjälpmedel (hjälpmedel för den dagliga livsföringen). I tabellen finns i vart fall ett exempel, nämligen tvättmaskiner. Svårt rörelsehindrade saknar sådana dubbelt så ofta som icke handikappade! Trots att tvättmaskiner är med på listan över fria tekniska hjälpmedlen. Den som behöver dem kan alltså ordineras dem och få dem gratis.

Fast de här uppgifterna sålunda bara ger glimtar av förhållandena, får man ändå en ordentlig tankeställare!

STÖRD NATTSÖMN
I samma material finns också svaren på en fråga om vilka inte kan ”sova ostört hela natten utan att väckas av gatubuller, grannar, barn eller annat”. Det gäller alltså störningar som åtminstone till väsentlig del beror på bostadskvalitet, bostadsmiljö eller trångboddhet. Här återges det procentuella antalet fall där man var utsatt för störningar i nattsömnen:

Synskadade, rörelsehindrade och hörselskadade är alltså mer störda än de som ser, hör eller rör sig bra. Även här skulle man önskat uppgifter för fler handikappgrupper. Hur är det t ex med psykiskt känsliga?

ISOLERING
Goda bostäder i bra områden kan minska isoleringen för handikappade även om isoleringen också kan betingas av andra faktorer än bostadsförhållandena. Därför har följande uppgifter om isolering från umgänge stort allmänt intresse:

Vi får komma ihåg att åtskilliga av dem som känner sig isolerade trots att de varken är rörelsehindrade, syn- eller hörselskadade, kan vara handikappade på annat sätt.