Handikappsamverkan nr 3/1970. Ledare.
Richard Sterner
Pensioner åt friska – eller åt handikappade

Samhällets representanter börjar säga till oss att nu är det ekonomiska läget så svårt att vi måste begränsa våra krav på samhället.

En del av dem som säger så är samtidigt engagerade i en valkampanj där det görs ett huvudnummer av tanken att sänka den allmänna ålderspensioneringen till 66 eller rent av 65 år. Det har också satts igång en utredning om den saken. Hör detta verkligen till det mest angelägna?

Låt oss tänka efter. Varför behövs ålderspensioner? Jo, i första hand därför att ju äldre man blir desto större är risken att bli handikappad. Dessutom blir man misstänkt för att vara handikappad, även om man inte är det, så snart man börjar bli gammal. Direkt eller indirekt är det handikappet som är den viktigaste faktorn i sammanhanget.

Därför är det riktigt att det nu genomförs en reform som gör det lättare för människor att få förtidspensioner om de befinner sig i åldern 63-66. Det kan också vara riktigt att gå ännu längre i fråga om liberalisering av reglerna för förtidspensionering när det gäller människor i åldern omkring 60 och därutöver som står i tungt och nedslitande arbete eller som har svårt att få jobb.

Men när det skett, vad kan då vinna ytterligare genom en allmän sänkning av gränsen för ålderspensionering? Jo, att man ger pension åt fler människor som har sin arbetskraft i behåll! Kan det verkligen vara vettigt? Läkarna säger oss att det är hälsosamt att arbeta så länge man kan. För många blir det också lättare att arbeta även som äldre, eftersom allt fler har arbetsuppgifter som inte är fysiskt betungande.
Richard Sterner