HCK-Information nr 3-4/1970. Ledare
Richard Sterner.
Handikappade är fattiga. Fattiga blir handikappade

Kanske kommer ni håg att Riks-HCK vid sitt ombudsmöte 1969 gjorde ett uttalande som började så här: ”Debatten om jämlikhetsfrågor och låginkomstproblem kommer att förbli snedvriden så länge det inte gjorts klart att en avsevärd del av denna problematik har att göra med förekomsten av fysiska och psykiska handikapp”.

Nu har vi genom Låginkomstutredningen fått siffror som bättre än alla tidigare stöder detta, Här redogör Riks-HCK:s ordförande Richard Sterner för den nya statistiken och vad den visar, nämligen
att
Man blir lättare fattig om man är handikappad, och man blir lättare handikappad om man är fattig.

Det brukar sägas att man vet ganska mycket om vilka sjukdomar människor dör av – men föga om sjukdomar människor är utsatta för medan de lever. Visserligen känner vi rätt bra till att en mycket stor del av svenska folket lider av handikapp och långtidssjukdomar. Men vår kunskap vilar i flera fall på en bräcklig informationsbas. Det är ett allvarligt hinder för planeringen.

EFTERLÄNGTAD KARTLÄGGNING AV HANDIKAPP
Nu kommer låginkomstutredningen med ett nytt material, som ger nya siffror, delvis ännu högre än vi tidigare räknat med . Det är en undersökning grundad på utfrågning i hela landet av sammanlagt cirka 6 000 personer i åldern 15-75 år. Den har utförts av intervjuare från Statistiska centralbyrån. Vid kontrollintervjuer och undersökningar företagna av läkare har det visat sig, att de skattningar man kommit fram till fortfarande i vissa fall ligger för lågt. Å andra sidan är det givet att avgränsningen av svårare eller lättare sjukdomar och handikapp alltid måste vara i viss mån subjektiv, och att detta problem inte minst gör sig gällande i en undersökning grundad på självdeklarationer. Själva metodiken i undersökningen förefaller dock vara väl genomtänkt, och även om presentationen i den nu föreliggande preliminära redovisningen är svårläst för lekmannen, så är den dock i grunden klar, redig och skärpt på ett sätt som sällan förekommer i sådana sammanhang. Nästan alla handikapporganisationer har anledning att ta del av detta material, som säkert kommer att användas i många sammanhang framöver.

FLER HANDIKAPPADE BLAND SOCIALT OCH EKONOMISKT SVAGA
Av utrymmesskäl kan vi här bara ge några smakbitar av de viktigaste undersökningsresultaten. Tabell 1 belyser, på ett mer systematiskt sätt än vi tidigare sett, att människor med svag social ställning särskilt ofta är handikappade. Den regeln går igen för nästan alla särskilda sjukdomar och handikapp, även om det finns undantag, t ex diabetes och hudsjukdomar. I regel är det här fråga om ett ömsesidigt sammanhang. Man blir lättare fattig om man är handikappad, och man blir lättare handikappad om man är fattig. Vissa kroppsarbetaryrken medför oftare t ex hörselnedsättning än flertalet tjänstemannayrken. Liksom de också vållar kroppsliga förslitningar etc.

1) Sten Johansson: Den vuxna befolkningens hälsotillstånd. Utkast till kap 3 i Låginkomstutredningens betänkande om svenska folkets levnadsförhållanden. Allmänna förlaget.

Tabell 1.
Andel av befolkningen 15-75 år med vissa handikapp inom olika socialgrupper.
Socialgrupp I inbegriper ägare av större företag, högre tjänstemän med flera. Socialgrupp II bönder, småföretagare, lägre tjänstemän. I socialgrupp III ingår t ex arbetare, småbrukare, Hemmafruar och pensionärer är fördelade på alla tre grupperna.

2) Kraftigt rörelsehindrade är sådana som inte utan besvär och hjälpmedel vare sig kan gå i trappor eller gå snabbt utomhus. Rörelsehindrade inbegriper dessutom dem som har besvär i endera av dessa avseenden.

3) Med besvär som ej påtagligt avhjälpts genom glasögon

4) Svåra besvär enligt minst en fråga jämte lätta besvär enligt minst en fråga eller lätta besvär enligt minst 3 frågor. Frågorna avsåg: blodtryck, yrsel, åderbrock, bensvullnad, hjärtsvaghet, bröstvärk, andnöd, hjärtinfarkt. Personer med 1-2 lätta besvär eller 1 svårt besvär ej medräknade.

5) Frågorna avsåg: magont, illamående, kräkningar, diarré, gallbesvär, magsår. Avgränsningen gjord enligt samma princip som för cirkulationsbesvär.

6) Utan tänder, med egna tänder i dåligt skick eller med dåligt fungerande tandproteser. Personer med väl fungerande löständer (26%) är således ej inbegripna, ej heller personer med väl lagade egna tänder.

PSYKISKA BESVÄR
Låt oss nu se lite närmare på några av uppgifterna för särskilda handikapp och långtidssjukdomar. Låginkomstutredningen har inga data om psykiskt (sic) utvecklingsstörning eller andra intellektuella hämningar, nämligen av det enkla skälet att man inte rimligen kan inbegripa frågor om sådant i ett intervjuprogram. Omkring 17 procent av alla förtidspensionärer har sålunda utvecklingsstörning som primärdiagnos, och därtill kommer säkert åtskilliga utvecklingsstörda och svagbegåvade förtidspensionärer som registrerats under andra rubriker.

Man har naturligtvis inte heller i denna undersökning kunna ställa någon direkt fråga om psykisk sjukdom eller andra psykiska avvikelser, som ju är en helt annan sak än utvecklingsstörning. Däremot har man frågat om ”nedstämdhet” eller depression, om nervösa besvär, om sömnsvårigheter och liknande. Svaren på ett par av dessa frågor är med i tabell I, och i tabell 2 återges höga sammanfattningstal för sådana grupper. Dock mäter dessa svar inte förekomsten av egentlig psykisk sjukdom, men det är intressant att konstatera att även för psykiska hälsobrister gäller regeln att frekvensen är högre för människor med ”lägre” social eller ekonomisk ställning.

Att psykiska sjukdomar och avvikelser (andra än utvecklingsstörning) representerar en mycket stor del av handikapproblemet framgår för övrigt av andra källor, t ex uppgifterna om förtidspensionärer som till 23 procent har sådana svårigheter som huvuddiagnos. Det är ändå att märka att människor med svåra nevroser ”utan organiskt underlag” är diskriminerade i fråga om möjligheter att få pension, och att många förtidspensionärer med annan huvuddiagnos har allvarliga psykiska ”pålagringar”, som inte sällan utgör deras viktigaste problem. Sammanlagt kan vi räkna med att minst hälften av förtidspensionärerna är utsatta för antingen psykiska eller intellektuella hämningar.

Tabell 2.
Andel löntagare med olika timförtjänst som lider av vissa handikapp och hälsobrister (i procent).
Sambandet mellan handikapp och ekonomisk ställning belyses även i den publikation från Låginkomstutredningen som har gjorts av Lars Sundbom, givits ut av Allmänna Förlaget och heter ”De extremt lågavlönade, utkast till kap 8 i betänkandet om svenska folkets levnadsförhållanden”. Ur den har uppgifterna nedan hämtats.

Inger Perssons Kommentar 2008 : 1970 kostade en liter mjölk 1:10 kr

RÖRELSEHINDRADE – FLER ÄN ENLIGT GÖTEBORGSUNDERSÖKNINGEN
Inte mindre än 15 procent av de intervjuade var rörelsehindrade i den meningen, att de hade svårt antingen att gå i trappor eller att promenera 100 meter i rask takt – och därav var 8 procent kraftigt rörelsehindrade, innebärande att de hade svårigheter i båda dessa avseenden. Dessa kraftigt rörelsehindrade var mer än tre gånger så talrika i socialgrupp 3 som i socialgrupp 1. Återigen finner vi sålunda att det är svårt att stiga socialt om man är handikappad – och att det inte är särskilt hälsosamt att tillhöra en låg socialgrupp.

Att dessa tal ter sig så höga beror inte bara på att även äldre personer, upp till 75 år, är medräknade. En jämförelse avseende samma åldersgrupp i Göteborgsundersökningen (16-64) visar t ex att det är fler enligt Låginkomstutredningen spm har svårt att gå i trappor(6,5 procent) än det var enligt Göteborgsundersökningen (5,3 procent).
Det här är nu en undersökning som avser hela landet. Tar vi 15 procent av hela folkmängden i åldern 15-75 år får vi mer än 850 000 rörelsehindrade. Det är sannerligen ett högt tal!

Rörelsehindrade personer lider ofta av värk av olika slag, och detsamma kan vara fallet med många som inte här registrerats som rörelsehindrade. Även i dessa avseenden finner vi höga tal i tabell I, trots att vi bara tagit med de svåra fallen.

SVÅRT ATT LÄSA TIDNINGEN
Även uppgifterna om sådana synbesvär som ej påtagligt avhjälpts genom glasögon (7 procent) ligger högre än man hittills sett i andra uppgiftsserier. Även siffran för svåra synbesvär (nära 3 procent) ter sig oväntat hög. Det är klart att den inbegriper mångdubbelt fler än de blinda som anses utgöra cirka 0,2 procent av hela befolkningen. Den kommer emellertid mycket nära en uppgift i en amerikansk undersökning som avser sådana som inte kan läsa vanlig tidningstext ens med glasögon. Det skulle sålunda betyda att det i vårt land finns cirka 160 000 människor i åldern 15-75 år som har svårt att läsa tidningar! Har pressens representanter tänkt på det? Naturligtvis finns det dessutom många som har synbesvär, även om de läser tidningar.

Det framgår tydligt att det är svårt att nå en hög social ställning om man har fel på ögonen. Men det kan också vara så att en lägre social ställning medför större risker för synbesvär.

650 000 MED NEDSATT HÖRSEL!
Hela elva procent motsvarande cirka 650 000 människor i åldern 15-75 år skulle vara utsatta för hörselnedsättning. Även det är ett högre tal än vi hittills i allmänhet räknat med. Det kan bero på att man brukat utgå från uppgifter om antalet människor som antingen är döva eller använder (eller borde använda) hörapparat. Det är emellertid klart att man kan ha nedsatt hörsel utan att det gått så långt att man vill underkasta sig besväret att använda hörapparat. Vi minns för övrigt undersökningen om byggnadsarbetare i Västergötland av vilka 75 procent befanns lida av hörselnedsättning och 25 procent av svår hörselnedsättning! Här har vi nu ytterligare dokumentation för vårt livsviktiga behov av att verkligen sätta fart på det förebyggande arbetet, inte minst bullerbekämpning.

Övriga uppgifter i tabell I får tala för sig själva. Det är emellertid värt att bl a lägga märke till de höga talen för hjärt-, cirkulations- och magbesvär, trots att bara de svåra fallen tagit med.

HANDIKAPP OCH ÅLDER
Som redan framgått förklaras de höga talen till stor del av att man tagit med människor upp till 75 år. Ty som belyses i tabell 3 visar långtidssjukdomar och handikapp i de allra flesta fall (med magsjukdomar som undantag) en oerhört stark benägenhet att bli allt vanligare med stigande ålder. Men det skadar sannerligen inte att det blir belyst hur åldringsproblemet i första hand är ett handikapproblem. Egendomligt nog behöver detta sägas, ty det finns en tendens i debatten att tala om åldrings- och handikapproblem som om det vore skilda saker. Och i det sammanhanget glöms det också lätt bort att det faktiskt också finns människor som inte är handikappade. Å andra sidan finns det en liten minoritet bland oss som handikappade hela livet, och som får leva hela livet å folkpensionsnivå eller eljest med mycket låg inkomst. Den gruppens skriande behov av prioritering har inte kommit fram ordentligt i den aktuella diskussionen om socialpolitikens fortsatta utveckling.

Tabell 3.
Andel av män och kvinnor i olika åldrar med vissa handikapp (i procent).
För förklaringar se tabell I.

7) I den tyckta texten står ”ryggbesvär”. ”Rygg” är kraftigt överstruket och har ersatts med handskrivet ”syn”

KVINNOR OFTARE HANDIKAPPADE ÄN MÄN
Tabell 3 visar också att kvinnor, utom i vissa fall, t ex hörsel och tänder, är handikappade väsentligt oftare än män. I åldern 30-54 år finns t ex 12 procent kvinnor mot 6 procent män som är rörelsehindrade. Ändå är procenten förtidspensionärer vanligen lägre för kvinnor än för män i samma ålder. Vad kan det bero på? Enkelt, min käre Watson, kvinnor är utsatta för diskrimination! Inte avsiktligt, föralldel. Det bara blir så, i detta fall som i så många andra.