1969. Ingen humanitet att vänta
Artikelförfattare: Richard Sterner
HCK-Information nr 1/1969, sid 9 ff

Rubriken är hämtad ur Smålans Folkblad som i en stort upplagd artikel redogör för en handikappkonferens i Jönköping i mitten av november. Det var Handikapporganisationernas Centralkommitté i Jönköpings län som inbjudit organisationer, institutioner och enskilda i länet för att belysa i första hand de handikappades utbildnings- och sysselsättningsfrågor. Där berördes även bl a handikapprörelsens splittring, transportproblem, invaliditetsersättning, skyddade verkstäder och terapi och lagstiftning. I Debatten medverkade ordföranden i landstingets förvaltningsutskott, Herbert Johnsson, socialvårdschef Evert Andersson, riksdagsman Tage Johansson, tillika ordförande i landstingets handikapputredning, överläkare L-G Ottosson, avdelningschef L-P Palmquist , ombudsman Hugo Henriksson, Metall och fil dr Richard Sterner från Handikapporganisationernas Centralkommitté i Stockholm. Sistnämnde var även huvudtalare.

Varför behövs HCK?
”Organisationsraseriet” kom att bli något av en huvudfråga, förklarar Smålands Folkblad. Huvudtalaren Richard Sterner gav klara besked.
- HCK kommer att bestå och inte sugas upp av DHR, sade han och konstaterade vidare: När statliga och kommunala organ frågar oss varför vi inte samarbetar mer så att de slipper ha att göra med 15-20 handikapporganisationer, då är vår motfråga: Varför ger ni oss inte hjälp till det?
Ytterligare en ”salva” av dr Sterner, som apropå samhällsplanerarna och deras förehavanden noterade att det planeras som om alla människor här i landet vore friska – i en tid då skaran av åldringar och handikappade bara ökar. Talaren konstaterade dock att attityden och fördomarna kring de handikappade blivit bättre.

Smålands Folkblad skriver vidare att dr Sterner åskådligt belyste det minst sagt intrikata problemkomplexet kring de handikappades situation. För de handikappades organisationer är arbetsuppgiften inriktad på en mängd olika fronter. Sammanlagt tillhör 18 organisationer de båda samarbetsorganen Statens Handikappråd och Handikapporganisationernas Centralkommitté.

Särproblematiken fram
Själv far till ett svårt utvecklingsstört barn slog Richard Sterner fast: - Vi behöver vår egen organisation. Det vet vi som är föräldrar till utvecklingsstörda. VI vet att den särproblematik som blivit vårt och våra barns öde skulle drunkna i en enhetlig organisation, som samtidigt skulle tjäna rörelsehindrade, psykiskt sjuka, blinda, hörselskadade osv.

För all del, låt oss göra det tankeexperimentet att vi allesammans gick in i DHR, som är de rörelsehindrades huvudorganisation. Resultat? DHR skulle omedelbart bli uppdelat på en rad specialförbund för de olika grupperna., och DHR som sådant skulle inte bli något annat än ett nytt HCK.
Men precis på samma sätt som man på det fackliga området behöver sitt LO, så måste vi ha ett samarbetsorgan, som tar hand om det som är gemensamt i våra intressen. Liksom våra samarbetsorgan behöver en helt annan styrka än vad de hittills lycktas utveckla. En styrka som förutsätter att vi måste vara med allesammans på en basis av likaberättigade. Och inte minst – vi måste ha bättre resurser i vårt samarbete, liksom vi behöver det inom våra specialförbund.

Om det ska bli effekt kan det inte skötas enbart av dem, som arbetar frivilligt, utan ersättning. Avlönade konsulenter krävs – även för samarbetet i HCK. Så att de statliga och kommunala organen slipper ha med 15-20 organisationer att göra.
Richard Sterner