1968. Ålder och Handikapp på arbetsmarknaden
Richard Sterner. Inledare
HCK-Information nr 1/1968

Skall inte yngre och medelålders handikappade ha samma rätt som äldre arbetskraft om de mister sina jobb? Så frågar Richard Sterner med anledning av den proposition om stöd åt äldre arbetslösa som bygger på KSA-utredningen*. I en riksdagsmotion av Göran Karlsson (DHR) och Evert Svensson i Kungälv föreslås att KSA-utredningen får ta itu med saken. Låt oss ge stöd åt den motionen!
I vår eller i höst kommer inrikesdepartementet att anordna en arbetsmarknadskonferens kring de handikappades sysselsättningsproblem.

I propositionen om stöd åt äldre arbetslösa föreslås att arbetslöshetsförsäkrade i åldern 60-66 skall få ersättningstiden i kassan förlängd med 300 dagar. Vid fortsatt arbetslöshet utgår därefter omställningsbidrag med 800 kronor i månaden. Arbetslösa i samma ålder som inte är arbetslöshetsförsäkrade får samma omställningsbidrag efter en väntetid av två månader. Ett av villkoren för bidraget är att vederbörande skall ha förvärvsarbetat, som löntagare eller egen företagare, under 24 av de sista 36 månaderna före den aktuella arbetslösheten.
Person i åldern 55-59 år, som entledigats på grund av företagsnedläggning eller bestående driftsinskränkning och dessutom varit länge anställd i företaget och har ”synnerliga omställningssvårigheter”, kan efter särskild prövning av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) erhålla motsvarande stöd.
Genomgående gäller att arbetslinjen i första hand skall utnyttjas.

MOTION OM HANDIKAPPADE
I stort sett är väl detta gott och väl. Men varför nämns inte handikappade i sammanhanget? Är det lättare för en ung eller medelålders handikappad som mist sitt jobb än för en 60-åring eller 55-åring som inte är särskilt handikappad? Skall inte handikappade ha samma rätt?
Visst, det håller inte att stå emot det kravet! I en motion av Evert Svensson i Kungälv (s) och Göran Karlsson (s) begärs att KSA-utredningen skall överväga frågan om att ge yngre och medelålders handikappade rätt till kontantstöd efter samma grunder och på samma villkor som för arbetskraft över 60 år.
Att motionärerna sålunda ansett sig böra stanna vid ett utredningskrav beror väl bl a på att det ofta är svårare att säga vem som är handikappad än att ange en åldersgräns. Det måste utformas ”riktlinjer och regler för den särskilda prövningen av handikappets betydelse i sammanhanget”, heter det i motionen. Dessutom anföres att man behöver undersöka de finansiella konsekvenserna. Härvid betonas dock att det finns två faktorer som begränsar den kostnadsökning som skulle följa om programmet vidgas till att omfatta även yngre och medelålders handikappade. Dels blir det som sagt bara fråga om handikappade. Och dels vet man att frekvensen av handikappade varierar mycket starkt med åldern och sålunda blir väsentligt lägre ju längre ned man går på åldersskalan.
Självklart är det så att de personer över 60 respektive 55 år som får kontanthjälp enligt propositionen i väldigt många fall kommer att vara handikappade. Även utan någon komplettering kommer därför denna nya ordning att innebära ett framsteg ur handikappsynpunkt.

SKÄRANDE CIRKLAR
Det borde emellertid ha erkänts, redan från början, att problemen om dels de äldres och dels de handikappades möjligheter att efter ett entledigande finna nytt arbete är liksom två cirklar som skär varandra. Naturligtvis finns det en ”ren” åldersdiskrimination på arbetsmarknaden som tar sig uttryck i svårigheter att få nytt jobb för många som kommit upp i 45-årsåldern eller däröver, även om inget utpräglat handikapp föreligger. Men vid den toppkonferens angående de äldre och arbetsmarknaden som anordnades av inrikesdepartementet den 5 mars framgick tydligt i uttalanden av AMS-chefen Bertil Olsson och av arbetsmedicinska institutets chef professor Sven Forssman att det mycket ofta inte bara är den ”rena” åldersfaktorn som inverkar utan dessutom förekomsten av fysiskt eller psykiskt handikapp. Borde då inte konsekvenserna kräva att ett handikapp på motsvarande sätt beaktas även för den som är yngre eller medelålders?

HANDIKAPPKONFERENS
Problemen är likartade även på det sättet att ett hyggligt kontantstöd åt den som efter entledigande inte kan finna arbete naturligtvis är ett tveeggat svärd. Det kan tänkas medföra att en del arbetsgivare med bättre samvete låter entlediganden särskilt gå ut över äldre och handikappade. Det är av det skälet som inrikesdepartementet anordnade nyssnämnda konferens med arbetsmarknadens ledare som i april kommer att följas av motsvarande upplysningskonferenser på länsnivå i länsarbetsnämndens regi. Nästa vinter blir det liknande konferenser på kommunblocksnivån. Det är säkert ett lyckat grepp – särskilt om även handikappsynpunkterna kommer med i bilden!
Vid den stora Stockholms-konferensen var några få av oss i handikapprörelsen inbjudna till att lyssna, dricka kaffe och äta lunch. Det var angenämt och upplysande. Vi var klädsamt tacksamma. Men yttra oss fick vi inte vid detta tillfälle. Däremot tilläts att jag skickade fram en skriftlig fråga som i avkortad form lästes upp och av inrikesminister Rune Johansson besvarades så att handikappade kunde få del av förmånerna i den mån de blivit 55 år. Att dagordningen var för packad för att ge utrymme för en systematisk diskussion av frågans handikappaspekter vid denna konferens. Men att inrikesdepartementet i gengäld planerade en särskild arbetsmarknadskonferens för handikappfrågor någon gång under senvåren eller hösten.
Det löftet, som vi redan fått underhand, är naturligtvis värdefullt. Vi är mycket tacksamma. Det vore också värdefullt om handikapprörelsens representanter finge komma med och helst även säga något lite vid de länskonferenser som nu står för dörren! Det kan vara skäl att söka hålla sig framme!

ARBETSLINJEN VIKTIGAST
Nu kan man naturligtvis fråga så här: En handikappad som blivit entledigad och sen inte kan få nytt jobb - kan inte han eller hon få förtidspension?
Nej, som det framgår av motionen, går det i princip inte om det föreligger en dokumenterad arbetsförmåga. Och om inte handikappet är nytt eller förvärrat – utom möjligen i vissa gränsfall – en dokumenterad arbetsförmåga anses föreligga om vederbörande förvärvsarbetat 24 månader under senaste 3-årsperiod. Om sådana arbetsdugliga handikappade sägs också följande i motionen:
” I regel vill också dessa handikappade stå till arbetsmarknadens förfogande även i fortsättningen. De behöver nytt arbete redan för att inte sjunka ned i en isolering som för den kan bli mer långvarig än för äldre. Även för dem skall givetvis arbetslinjens möjligheter i första hand utnyttjas, också om det förutsätter flyttning till annan ort eller omskolning till nytt yrke.”
Men om det trots allt inte går att skaffa nytt arbete, så måste det ändå finnas en bra reservmöjlighet. Det är därför som motionen slutar med nyssnämnda utredningsyrkande om kontantförmåner på samma villkor som för äldre i motsvarande situation. En sådan komplettering av programmet bör också kunna bidra till att sätta ytterligare fart på arbetsvården för handikappade!

STÖD MOTIONEN
I rättvisans namn får tilläggas att den ordning som föreslagits i propositionen inte alls är avsedd att vara slutgiltig. Det är tvärtom fråga om ett snabbt utformat provisorium. Möjligen kan det förklara att man nöjt sig med att dra enkla och lätt kontrollerbara åldersgränser och tillsvidare bortsett från de handikappades naturliga anspråk på likabehandling.
KSA-utredningen har emellertid i uppdrag att nu planera en mera permanent ordning. Enligt ett färskt uttalande av inrikesministern skall den ordningen innebära en allmän sysselsättningsförsäkring. Vad nu än det betyder, så kan det visa sig att härmed mycket väsentliga intressen för de handikappade kommer i stöpsleven – eller i vart fall borde komma i stöpsleven.
Chanserna för att de handikappades intressen i sammanhanget beaktas har ökat genom Göran Karlssons och Evert Svenssons motion. Men framgången är inte självklar. Det är inte utan vidare säkert att det blir något helhjärtat stöd i riksdagen denna vår. Därför gäller det för oss att säga ifrån så det hörs att denna mycket måttfulla motion har handikapprörelsens stöd. Och det måste sägas inte bara centralt utan även på läns- och lokalplanen. Här har våra HCK-organ och våra organisationer i övrigt en viktig och brådskande uppgift!
RICHARD STERNER

*Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet