1967: Samordning av samhällets handikappvård
Richard Sterners inlägg i en estraddebatt, anordnad vid träff med HCK-kommittéerna i Sydsverige den 15-16 oktober 1967. Plats: Helsingborg.
Källa: HCK-Information nr 5/1967, sid 5

Ansvaret för omsorgen om den handikappade är splittrat. Vi har statliga och primärkommunala skolorgan för undervisning, sjukvårdsorgan för terapi och medicinsk rehabilitering, statliga och sekundär- eller primärkommunala organ för arbetsvård etc. Och så måste det i stort sett vara. Men vi kommer inte ifrån att en handikappad och hans närmaste omgivning är ett enhetligt problem, där alla dess och andra element kan komma in. När skolorganen sköter sin bit, arbetsvårdsorganen sin, försäkringskassan sin, hörcentralen sin etc, så finns det ingen garanti för att det finns någon som ser på hela människan. Den handikappade kan få gå från en institution till en annan, får varje gång passera en administrativ gränslinje, hamnar kanske upprepade gånger i nya köer – och möter måhända aldrig någon som tar ett samlat grepp på hans eller hennes problematik. Och det är ett angeläget problem. Helt enkelt av det skälet att handikappade ofta är svaga människor, som har svårt att övervinna de hinder som en ansvarssplittring kan vålla.