HHF - Handikapphistoriska Föreningen
Grafikbild menyn
    Startsida     Medlem     Föreningsinfo     Kontakt     Om föreningen     Länkar     In English     Inställningar
Grafikbild menyn
|

Ett samhälle för alla

Handikappolitiskt program

Utgivet av
Handikappförbundens Centralkommitté, HCK 1972
Källa: HCKinformation nr 2 1974.

Avskrift: Inger Persson
Handikappförbundens samarbetsorgan 2007


Innehåll
Ett samhälle för alla – inledning
Förebygga och upptäcka handikapp
Skola och Utbildning
a) Förskola och annan barnstugeverksamhet
b) Grundskola och gymnasieskola
c) Vuxenutbildning
Färdväsendet
Hjälpmedel
Bostad och boendeservice
Arbete
Medicinsk habilitering, rehabilitering och vård
Ekonomisk trygghet
Fritids- och Kulturliv
Familjeservice
Samordnad rehabilitering
Personalplanering
Forskning och Utvecklingsarbete
Inflytande
Information

Ett samhälle för alla

Samhället skall fungera för alla. Det är en grundläggande rättighet. I alltför ringa grad har samhället uppbyggts med hänsyn till att medborgarna har olika förutsättningar att fungera.

Samhällets brister gör det svårare för handikappade. Bristerna förstärker handikappet och utestänger betydande grupper från den service och det utbud som finns. Bristerna medför isolering från gemenskapen i samhället.

När handikapprörelsen kräver att samhället av idag skall vara ett samhälle för alla är det inte fråga om rättvisa, jämlikhet eller solidaritet begränsat till handikappade. Det är en fråga om rättvisa, jämlikhet och solidaritet för alla.

Dagens handikappade har mer hårdhänt an andra kommit i kontakt med samhällets brister, dess snedvridna utveckling och genomskådat morgondagens faror. De har kunskaper. Dessa kunskaper ger de handikappade en nyckelställning när det gäller att bota bristerna i dagens samhälle.

Handikapp är i stor utsträckning en följd av brister i samhället. Därför kan många handikapp elimineras. Det gör man genom att förändra samhället. För att förändra samhället måste man ha en målsättning.

Detta program anger handikapprörelsens målsättning för ett väl fungerande samhälle, sett mot bakgrunden av de kunskaper vi har idag.

Handikapp kan uppstå på olika sätt. Några föds med fysiska och psykiska handikapp. Några förutbestäms genom sina barndomsupplevelser till sociala handikapp, till utstötning ur samhällsgemenskapen. Handikapp uppstår också genom trafikolyckor, olycksfall i arbetet, stress, luft- och vattenföroreningar, användning av giftmedel och kemiska preparat.

De flesta av dessa handikapp skulle redan idag kunna förebyggas. Samtidigt kommer dock handikapp att finnas och det kommer att uppstå handikapp, som vi dag inte kan förutse. Handikapp kommer därför även i framtiden att tillhöra livets villkor för många människor. Samhället måste utformas med tanke på detta.

Gårdagens insatser inom rehabilitering och handikappomsorger gick i stor utsträckning ut på att anpassa individen till samhällets krav. Med hänsyn till de negativa miljö- och samhällsfaktorerna räcker det inte med att anpassa individen till samhället. Kravet måste nu omfatta anpassning av miljö och samhälle till medborgarnas behov. Denna grundsyn börjar tränga igenom i t ex de senaste årens lagstiftning. Det är emellertid bara begränsade försök på vissa bestämda områden. Arbetet för att tillgodose handikappades krav får inte stanna av. Programmet i sin helhet omfattar en mängd krav. I denna inledning ställer vi följande allmänna krav.

Vi kräver:

  • Tillgänglighetsnormer för hela miljön, yttre miljön, bostäder,
    arbetsplatser, färdväsende och fritidsmiljö.
  • Reformer på arbetslivets alla områden, omfattande arbetsmiljö,
    inflytande och åtgärder för att rätten till arbete skall bli reell för
    handikappade.
  • En sådan utformning av samhällets service , kultur- och
    utbildningsutbud, att den kan nå alla medborgare, även dem med
    språk-, kommunikations- och andra handikapp.
  • Att ekonomisk grundtrygghet garanteras handikappade så att de får
    samma del som andra av välfärdsutvecklingen.

Upp

Förebygga och upptäcka handikapp

Miljön producerar och försvårar handikapp. Därför skall den totala miljön planeras och anpassas efter människans villkor och möjligheter, så att hon kan fullgöra sin livsgärning med bibehållen fysisk och psykisk hälsa. Handikapp föder ytterligare medicinska, psykiska, sociala och ekonomiska handikapp. Detta kan och skall förebyggas. En hälsobrist behöver inte leda till handikapp, om den upptäcks och behandlas i tid. Den uppsökande och upptäckande verksamheten skall ges tillräckliga resurser.

Vi kräver:

att systemet med periodiskt återkommande hälsokontroller för befolkningen i olika åldersgrupper byggs ut med möjlighet till förebyggande åtgärder både fysiskt och psykiskt
att särskilt barnavårdscentralernas hälsokontroller byggs ut så att de
omfattar alla barn i förskoleåldern
att riskgrupper definieras och systemet med riktade fysiska och psykiska
hälsokontroller för riskgrupper byggs ut
att genetisk undersökning och rådgivning byggs upp
att tjänster för barnhälsovårdsöverläkare inrättas i samtliga landsting
samt
att företagshälsovården byggs ut så att människan och inte de
ekonomiska intressena står i förgrunden. Företagshälsovården skall
vara tvärvetenskaplig.

 

Upp

Skola och Utbildning

Utbildningspolitiken utgör ett av samhällets mest betydelsefulla instrument för att skapa jämlikhet. Det är ett rättvisekrav att alla ges samma möjlighet att inhämta kunskap. Bristande resurser inom utbildningsverksamheten utestänger idag många handikappade från den undervisning som de önskar. Vi ser det som en självklarhet, att skolmiljön utformas med tanke på handikappades behov. Skolan måste vidare erhålla tillräckliga resurser i fråga om utbildade lärare och assistenter, bättre metodik, tekniska, pedagogiska hjälpmedel och andra stödåtgärder. Därtill fordras att kommunerna erbjuder handikappade bostäder med tillgång till personlig service, väl fungerande skolskjutsar och färdtjänst.

I valet av utbildning för handikappade elever kräver vi att den enskilde eleven sätts i centrum. Vi vill arbeta för ökad integrering av handikappade elever och kräver därför att nödvändiga resurser skapas för att den handikappade i utbildning skall komma i åtnjutande av integreringens fördelar.

I den integrerade skolan kan handikappade och icke-handikappade elever lära sig arbeta och leva tillsammans. Fördomar och klyftbildningar mellan människor kan på så sätt motverkas.

Specialundervisning, specialskolor och särskolor måste få resurser att utvecklas på ett sådant sätt att de kan ge en fullvärdig undervisning. Kraftfulla åtgärder måste också sättas in för att motverka den sociala isolering som specialundervisning kan innebära för eleven.

För all utbildning krävs ur handikappsynpunkt omedelbara insatser, varvid särskilt beaktas följande:

att noga följa utvecklingen på hela utbildningsområdet inom alla
skolformer
att uppmärksamma och påtala de handikappades utbildningsbehov,
genom utredningar och konkreta förslag tillgodose de handikappades
intressen ifråga om

- utbildningsplaneringen och skolreformer
- specialundervisning och yrkesutbildning
- pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete
- lärarutbildning, skolanläggningar, skolhem, skolskjutsar,
- Hem-skola-kontakter
- budget- och anslagsfrågor.

Upp


a) Förskola och annan barnstugeverksamhet

De första levnadsåren är avgörande för barnets fortsatta utveckling. Därför måste resurser sättas in för att skapa bättre uppväxtförhållanden. Genom integrerad obligatorisk förskola ges barnen en bättre start i livet och brister i hemmiljön kan kompenseras. Den integrerade obligatoriska förskolan leder i det långa loppet till attitydförändringar på djupet mellan handikappade och icke-handikappade. Medan förskolan byggs ut för alla bör förtur ges åt barn med handikapp och åt barn vars föräldrar är handikappade. Dessa barn är ofta mer isolerade än andra och har därmed större behov av den stimulans som förskolan kan ge.

För att ge barn med handikapp bättre villkor i förskolan kräver vi:

att förskolan ges tillräckliga resurser
att personalen ges möjlighet att konsultera handikappexpertis
att en orientering om olika handikapp ingår i all personals utbildning
att adekvata hjälpmedel och pedagogiskt lekmaterial för barn med olika
handikapp finns i förskolan
att barnen får börja i förskolan vid fyra års ålder
att föräldrar får medinflytande vid skolplacering
att vårdarhjälp finns tillgänglig där så erfordras
att personakten bör vara tillgänglig för föräldrar
att föräldrar till samtliga förskolebarn får information om olika slag av
handikapp, samt
att föräldrar till handikappade barn får tillgång till kursverksamhet.

 

Upp

b) Grundskola och Gymnasieskola

Utbildning är i dagens samhälle en nödvändighet för att den enskilde eleven ska kunna påverka sin situation. Barn och ungdomar med fysiska och/eller psykiska handikapp får inte på grund av brister i skolans utrustning och service bli utbildningshandikappade. Integrering skall i princip eftersträvas men alltid med utgångspunkt från den enskilde elevens situation.

Vi kräver:

att behovet av speciallärare, anpassade läromedel och tekniska
hjälpmedel tillgodoses
att specialundervisningen ges tillräckliga resurser bland annat i form av
tillrättalagda läromedel
att elever på alla stadier får orientering om handikapp
att specialklasser och specialskolor integreras i undervisningsväsendet
och i samhället i övrigt
att lärare och övrig skolpersonal ges information om handikappades
situation
att fler speciallärare ges tillfälle till vidareutbildning och specialisering
att speciallärare ges särskild utbildning för undervisning av
flerhandikappade
att anlagstestningar och yrkesrådgivning betonas för elever med
handikapp
att skollokalerna anpassas till alla elevers särskilda behov
att eleverna får den personliga hjälp som krävs för att de skall kunna
fungera i skolans alla aktiviteter – studier, musik, teckning- och
slöjdundervisning, gymnastik med lek och idrott , friluftsdagar,
skolutflykter
att landstingen snabbt fullföljer utbyggnaden av elevhem enligt
elevhemslagen samt
att skolan tar ansvar för att eleven är väl förberedd för den situation han
möter när han lämnar skolan (att skolan uppmärksammar behov av
bostad, personlig assistens etc)


Upp

c) Vuxenutbildning

Vuxenutbildning är ett viktigt instrument för att kompensera brister i utbildningen. Vuxenutbildningen når dock inte dem som bäst behöver den.

Det finns alltjämt vuxna handikappade, som trots sina intellektuella förutsättningar att tillgodogöra sig grundutbildning, har betydande brister i utbildningen. Trots olika åtgärder har handikappade sämre tillgång till vuxenutbildning än andra. En grundläggande orsak till detta är att vuxenutbildningen icke getts en sådan utformning att personer med olika handikapp kunnat tillgodogöra sig densamma. Stora brister råder också beträffande den uppsökande verksamheten i vuxenutbildningen.

Därför kräver vi:

att studerande med handikapp, så långt det är till fördel för dem själva,
integreras i alla studieformer som stöds av samhället
att den kommunala vuxenutbildningen i högre grad görs tillgänglig för
handikappade genom högre lärartäthet samt möjlighet till fullgod
studieassistans
att studieförbundens betydelsefulla verksamhet bland handikappade ges
ökat stöd
att folkbildningsarbetet ges ökade resurser för speciell utbildning av
cirkelledare och andra medverkande i handikappverksamheten
att folkhögskolorna ges ekonomiska resurser för att anpassa lokaler och
miljö till handikappades behov
att utbildningsprogram i radio och TV jämte kabelburen undervisning
utformas så att den kan nå handikappade i den formen att de kan
tillgodogöra sig programmen
att vårdartjänst för personlig service till studerande med svåra handikapp
införs vid alla former av vuxenstudier och bekostas av samhället
att ekonomisk trygghet garanteras studeranden som under sommarferier
ej kan erhålla eller orka med feriearbete
att läromedel i specialundervisningen anpassas för vuxna.

 

Upp

Färdväsendet

Goda kommunikationer är en grundläggande förutsättning för att människorna skall kunna fungera i samhället. Det allmänna färdväsendet är för närvarande inte utformat så att det kan betjäna alla människor. Det är en viktig jämlikhetsfråga, att samhället snarast vidtar åtgärder för att anpassa det allmänna färdväsendet till allas behov.

För dem som på grund av handikapp inte kan anlita så kallade allmänna kommunikationer behövs färdtjänst. Detta är också en viktig jämlikhetsfråga och samhället har ansvar för att färdtjänst finns över hela landet. Färdtjänsten skall få anlitas utan begränsning ifråga om tidpunkten för resan, ändamålet för denna och antalet resor.

För att handikappades möjlighet till förflyttning skall förbättras kräver vi:

att samhället prioriterar åtgärder för anpassning av det allmänna
färdväsendet till handikappades behov
att regeringen snarast tillkallar den av handikapputredningen föreslagna
expertgruppen för anpassning av det allmänna färdväsendet till
handikappade
att det allmänna färdväsendet enligt föreskrifter i lag skall utformas så att
det blir tillgängligt för handikappade
att färdväsendet utformas så att riskerna för trafikolyckor minskas och
att därigenom trafiksäkerheten ökas för handikappade och andra
att regeringen anmodar utredningen angående kostnadsfördelning mellan
stat och kommun, vartill regeringen överlämnat
handikapputredningens betänkande om färdtjänst, att skyndsamt och
med förtur redovisa sitt uppdrag om färdtjänsten
att regeringens fortsatta prövning av frågan om färdtjänsten, vilken bör
göras skyndsamt, även skall innefatta ett positivt ställningstagande
till handikapputredningens förslag om egen bil som komplement till
färdtjänsten
att samhället stöder utbyggnaden av systemet med kommunikationsradio
i bilar, som föres av handikappade, samt
att handikappade skall kunna medges undantag från skyldigheten att
efterleva ordningsföreskrifter i trafiken om sådant undantag har stor
betydelse för den handikappades framkomlighet och undantaget kan
medges utan våda för trafiksäkerheten.

 

Upp


Hjälpmedel

Hjälpmedel av olika slag är i många fall en förutsättning för att handikappade skall kunna leva ett oberoende liv med eget boende, arbete och fritidsverksamhet.

Ändamålsenliga hjälpmedel bidrar till att en nedsatt funktionsförmåga kompenseras och underlättar det dagliga livet för den handikappade och den närstående. Försämring av funktionsförmågan kan ofta förebyggas om den handikappade erhåller riktiga hjälpmedel. Därför anser vi att alla måste garanteras att få sina behov tillgodosedda.

Idag finns en tendens att uppdela hjälpmedlen i hjälpmedel för den dagliga livsföringen, pedagogiska, terapeutiska och arbetshjälpmedel, vilka bekostas av olika huvudmän. Detta leder ofta till att handikappade, som är beroende av vissa hjälpmedel för att kunna fungera utestängs från dessa. Så kallade terapeutiska hjälpmedel, som i många fall är en förutsättning för ett liv utanför sjukhussituationen, måste jämställas med andra nödvändiga hjälpmedel.

Vi kräver:

att allas rätt till behövliga hjälpmedel, oavsett om de betecknas som
hjälpmedel för den dagliga livsföringen, terapeutiska, pedagogiska
eller arbetshjälpmedel slås fast
att i de fall tveksamhet råder om huruvida ett hjälpmedel är att betrakta
som avsett för daglig livsföring, hjälpmedlet hänförs till statsbidrags-
berättigade tekniska hjälpmedel
att man vid ordination av hjälpmedel alltid utgår ifrån den enskildes
situation och levnadssätt
att ordinationsbestämmelserna ändras och görs mer flexibla i överens-
stämmelse med ovanstående
att den handikappade erhåller besvärsrätt över ordinationsberättigad
tjänstemans beslut om hjälpmedel
att hjälpmedelsorganisationen för alla slags hjälpmedel byggs ut, särskilt
på landstingsplanet, så att väntetiderna förkortas, vilket även kan ske
genom effektiv utbytes- och låneservice
att alla handikappade tillförsäkras samma möjligheter att få sina behov av
hjälpmedel tillgodosedda, oavsett inom vilket landstingsområde de är
bosatta
att reparations- och underhållsservice för hjälpmedel byggs ut
systematiskt och att frågan om kostnaderna för reparationer tas upp
till behandling i positiv anda
att ordinatörerna ges ökad utbildning om hjälpmedel och de
handikappades situation
att all personal, som i sitt arbete kommer i kontakt med handikappade,
får information om hjälpmedelsverksamheten
att den handikappade erhåller tillräcklig upplysning och träning vid
erhållande av hjälpmedel samt att uppföljning fortlöpande sker i
erforderlig utsträckning, vilket också innebär en ekonomisering av
hjälpmedelsverksamheten
att särskilda åtgärder, däribland ändring av ordinationsbestämmelserna,
sätts in för att tillgodose det eftersatta hjälpmedelsbehovet på många
institutioner såsom skolor, mentalsjukhus, fängelser, vårdhem och
specialsjukhus för utvecklingsstörda, samt ålderdomshem
att resor för utprovning av och inträning av hjälpmedel ersätts på samma
sätt som sjukvårdsresor
att forsknings- och utvecklingsarbetet på hjälpmedelsområdet intensifieras
samt
att av enskilda organisationer framföra krav om upptagande på
hjälpmedelsförteckningen av nya hjälpmedel behandlas utan
tidsutdräkt.

 

Vissa ovan framförda krav kan synas vara tillgodosedda redan genom nu gällande bestämmelser, men kraven har dock framförts beroende på att bestämmelserna i vissa avseenden tillämpas mindre effektivt.

Upp

Bostad och boendeservice

Alla medborgare skall garanteras bostad med hänsyn till sina behov. Boendemiljön skall utformas med tanke på människornas olika förutsättningar och servicebehov.

För en mycket stor grupp av handikappade är förstärkt boendeservice ett villkor för att de skall kunna fungera i egna bostäder och inte vara hänvisade till isolering på institutioner eller beroende av anhöriga.
Serviceenheter bör därför utformas för olika grupper med utgångspunkt från de gemensamma grundläggande servicebehoven. Handikappade i behov av därav erbjuds förstärkt service. Segregerade miljöer i form av kategoribostäder skall undvikas.

De ökade boendekostnader, som är en följd av handikappades behov av särskilda anordningar i bostaden, extra, förstärkt service etc skall kompenseras, varför en översyn av nuvarande pensionssystem samt olika aktuella bidrag är nödvändig.

Bostäderna och närmiljöns utformning av idag gör att många handikappade lever isolerade.

Med handikapp följer nästan alltid inkomstsvaghet, varför handikappade ej kan konkurrera om nya bostäder. Den framtida bostadsproduktionen måste få en sådan utformning att alla bostäder kan bebos av och besökas av alla typer av handikappade. Utgår man från det utrymmeskrav som en rullstolsbunden person har i detta sammanhang, underlättas kontakterna också för många andra, såväl för handikappade som för åldringar och familjer med småbarn. Vid en sådan utformning av bostäderna kommer också handikappade att i större utsträckning kunna bebo sina ursprungliga lägenheter, särskilt om det i dessa ges möjlighet till flexibla lösningar, som medger anpassning till de nyhandikappades situation. Förslagen i God bostad -70, som ännu inte antagits, uppfyller i hög grad dessa krav.

Genom utbyggnad av integrerade boendeformer i god bostadsmiljö och därtill hörande service minskas behovet av institutioner, vilken vårdform är kostnadskrävande och ofta innebär ett starkt beroende. För de institutioner som ändå erfordras, måste den lilla enhetens princip tillämpas. Institutioner skall ligga i bostadsområde eller dess omedelbara närhet och tillgodose samma krav beträffande utrymme, bostadskvalitet och möjlighet till aktivt umgänge med andra människor, som gäller för alla. Handikappade skall garanteras samma valmöjligheter som andra beträffande boendeformer och bostadsort.

Behovet av information och sakkunnig vägledning vid planering av bostäder och bostadsmiljö för handikappade måste tillgodoses och en samordnad riksplanering, där såväl stat som landsting och kommun medverkar, är nödvändig.

De problem, som hör samman med handikappade boende måste ur alla erforderliga aspekter kontinuerligt studeras och följas upp genom forskningsinsatser.

Vi kräver:

att handikappades ekonomiska situation genom ändring av nuvarande
pensionssystem blir sådan att handikappade som andra får möjlighet
att hyra lämplig bostad och köpa sin service
att KBH snarast införs i alla kommuner enligt Svenska kommunförbundets
rekommendationer
att bostadsbidrag skall utgå även i situationer, där den
handikappade alternerar mellan bostad och institution
att invalidbostadsbidraget skall utgå till alla handikappade, som behöver
anpassningsåtgärder, oberoende av handikappets art, och att de
verkliga kostnaderna för anpassningsåtgärder skall täckas
att även om anpassningsåtgärder i den permanenta bostaden prioriteras,
skall också nödvändiga anpassningsåtgärder beträffande
fritidsbebyggelse ordnas
att möjligheter ges för handikappade att erhålla bosättningslån, även om
de är ensamstående och även om de kan bedömas få svårigheter med
en normal amortering
att förbättringslånens ekonomiska gräns omprövas, så att den
inkomstgräns som nu finns, anpassas till nuvarande
pensionsförhållanden och ekonomiska situationen i samhället i övrigt
att bostadsstyrelsen och planverket åläggs att utge erforderliga råd och
anvisningar med hänsyn till bostadens och närmiljöns anpassning för
olika handikappade
att det på länsplanet–eventuellt i anslutning till landstingens hjälpmedels-
centraler eller länsbostadsnämnderna – finns tillgång till byggteknisk
och annan expertis, som kan stå handikappade, byggherrar och andra
till tjänst med sakkunnig vägledning
att de normer, som utarbetas i förslaget till God Bostad -70, förverkligas
beträffande lägenheternas tillgänglighet och anpassning
att bestämmelser införs att hissanordning skall finnas i alla fastigheter
med mer än ett plan
att de problem, som hör samman med handikappades boende, såväl
ekonomiskt, tekniskt, socialt som psykologiskt, kontinuerligt
analyseras och följs upp genom forskningsinsatser bland annat vid
Institutet för social forskning, Handikappforskningen och
Handikappinstitutet i samråd med HCK och att resultaten från detta
arbete successivt inarbetas i utbildning av arkitekter,
samhällsplanerare och andra
att staten ekonomiskt genom stöd åt kommuner och genom andra
åtgärder medverkar till att svårt handikappade, som annars skulle
förvägras möjligheter till normalt boende, får tillgång till lägenheter
med den service som behövs
att man på de institutioner, där handikappade måste vistas längre eller
kortare tid, får en boendemiljö som så långt som möjligt anpassas till
ett ordinärt boendeförhållande
att studenthem, elevhem och andra internat successivt ombyggs och
utformas så att även handikappade kan utnyttja dem
att ett joursystem byggs på socialsidan i likhet med vad som sker inom
den medicinska sektorn, så att man i akuta sociala servicesituationer
snabbt kan få den hjälp man behöver
att boendeservicen i form av hemtjänstverksamhet, matdistribution, tvätt-
och städservice, hemsändning av varor, förbättras
att samordning sker av landstingens och kommunernas boendeservice i
form av hemsjukvård och social hemhjälp
att boendeservicen byggs ut så att den kan omfatta dygnet-runt-service
och att statsbidraget till social hemhjälp utgår till alla serviceformerna
samt
att informationsmöjligheter ordnas i kommuner genom telefoninformation
eller annat så att handikappade och andra snabbt kan få anvisningar
om sina rättigheter och möjligheter.

 

Upp

Arbete

Alla människor skall ha rätt till arbete eller annan sysselsättning, som för dem är meningsfull. Därför måste hela arbetsmiljön utformas med tanke på arbetstagarnas olika förutsättningar. Genom en förbättrad arbetsmiljö kan handikapp förebyggas samtidigt som fler arbetstillfällen öppnas för handikappade.

Utvecklingen på arbetsmarknaden är skrämmande. Prestationskraven ställs allt högre, vilket medför att allt fler slås ut från arbetslivet samtidigt som handikappade för allt svårare att erhålla anställning. Samhället måste med alla kraft verka för att bryta denna utveckling.

Åtgärderna för att bereda fler handikappade arbete, vare sig det är på den öppna marknaden eller i form av skyddat arbete, måste ses som en total arbetsmarknadspolitik. Arbetsgivarnas – såväl inom det fria näringslivet inom den offentliga sektorn – allt större obenägenhet att anställa handikappade måste mötas med beslutsamma åtgärder från samhällets sida.

Utöver reformer på arbetsmiljöns område måste verkningsfulla stimulerande åtgärder sättas in för att förmå arbetsgivarna att anställa handikappade. Arbetsgivarnas suveräna rätt att själv välja arbetskraft måste ersättas med ökat inflytande från de offentliga förmedlingsorganens sida för att bereda handikappade anställning

Antalet platser i den skyddade verksamheten svarar ej mot behoven. Med hänsyn till att skyddad verksamhet är det enda och bästa alternativet för många handikappade behövs en omedelbar utbyggnad av såväl skyddade verkstäder som arkivarbete.

Vi kräver

att handikappades anställningstrygghet förbättras bland annat genom
generell lagstiftning som säkrar rätten till arbete
att handikappade ges samma möjligheter som andra till ett yrkesval
efter personliga förutsättningar och intressen
att handikappade genom provtjänstgöring skall få möjlighet att pröva sina
förutsättningar inom olika yrken
att arbetsplatsens miljö uppmärksammas med hänsyn dels till de redan
handikappade och dels för att förebygga handikapp
att en effektiv bevakning av handikappbyggnormernas tillämpning sker,
så att bestämmelserna om arbetsplatsens anpassning till
handikappade följs både på nya arbetsplatser och gamla, som byggs
om
att såväl den statliga som den kommunala arbetsvården får ökade¨
personella och ekonomiska resurser, så att den svarar mot behovet
att anställda på skyddade verkstäder beredes inflytande, god arbetsmiljö,
företagshälsovård och social kurativ service
att någon form av sysselsättningsverkstäder anordnas för personer med
mycket ringa arbetsförmåga, samt
att handikapporganisationerna i likhet med arbetsmarknadens parter
erhåller representation i länsarbetsnämnderna,
arbetsmarknadsstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen.

 

Upp

Medicinsk habilitering, rehabilitering och vård

Vård, habilitering och rehabilitering skall syfta till att göra människorna så självständiga som möjligt. I all sådan verksamhet är den handikappade den självklara huvudpersonen och skall därför ha ett avgörande inflytande över allt som sker. Resurserna härför är idag otillräckliga för samtliga handikappgrupper. Detta medför katastrofala följder för den enskilde och hans familj, eftersom möjligheterna till ett aktivt och oberoende liv därigenom beskärs.

Vi kräver:

att den primära sjukvårdande funktionen byggs ut så att alla
handikappade kan få adekvat medicinsk vård
att habiliteringsorganisationen byggs ut så att behandling kan ges vid
varje centrallasarett
att rehabiliteringskliniker inrättas i varje landsting och mer
kvalificerade rehabiliteringsinsatser kan göras vid regionsjukhusen
att handikappade i varje enskilt fall erhåller den vård som är bäst lämpad
för hans behov
att vårdformer som underlättar för den enskilde att slussas ut till ett
integrerat boende kraftigt utbyggs
att alla former av öppen vård byggs ut med en kraftig förstärkning
framförallt på den personella sidan
att hemvården ges ökat stöd
att resurser skapas för eftervård samt
att handikappades behov av tandvård tillgodoses och att hänsyn tas till
handikappades särskilda tandvårdsproblem.

 

Upp

Ekonomisk trygghet

Alla medborgare skall garanteras ekonomisk grundtrygghet. Vårt land är i många avseenden ett föregångsland, när det gäller att via socialförsäkringar garantera medborgarna trygghet i olika situationer.

En brist är att systemet är alltför splittrat och att det i första hand ger bästa trygghetsgarantin åt dem, som redan befinner sig i en ekonomiskt
och socialt välordnad tillvaro. För andra råder uppenbara brister.

Därför är det nödvändigt med en så fullständig samordning som möjligt av olika försäkringssystem som tillförsäkrar alla ekonomisk trygghet.

Socialförsäkringen skall kompensera för merkostnader på grund av handikapp. Det nuvarande systemet är bristfälligt i detta avseende och bör därför ändras.

Vi kräver därför bland annat:

att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införes
att åtgärder för att personer som ej varit i tillfälle att intjäna ATP,
kompenseras för detta
att pensionsbestämmelserna får en sådan utformning och tillämpning att
rehabiliteringssträvan stimuleras samt
att bestämmelserna rörande invaliditetstillägg, invaliditetsersättning och
vårdbidrag ändras med flera ändras så att alla som har merkostnader
på grund av handikapp får kompensation för dessa

 

Upp

Fritids- och Kulturliv

Den handikappades känsla av isolering, av utestängdhet, upplevs ofta starkast under fritiden.

Vi måste gemensamt verka för att det kulturella och samhälliga utbudet av aktiviteter och förströelser i största möjliga utsträckning blir tillgängligt för människor med olika handikapp i alla åldrar.

Vi kräver

att offentliga lokaler, teatrar, konserthus, föreläsningssalar, biografer,
bibliotek, museer, kommunal sammanträdeslokaler, etc
byggnadstekniskt utförs, och när det gäller äldre byggnader
förändras, så att de står öppna för rörelsehindrade samt förses med
tekniska hjälpmedel för hörselskadade och vidare att de i möjligaste
mån befrias från allergiframkallande ämnen
att Sveriges Radio blir medveten om den mycket stora grupp
handikappade – inte minst de språkligt handikappade – som
eterpubliken består av och i sin produktion tar hänsyn till detta samt
att tv-programmen, där så är möjligt, förses med text eller ges en
utformning som underlättar för döva och hörselskadade att följa
sändningarna
att litteratur på talband, i punktskrift och med stor stil samt litteratur på
enkelt språk får ökad produktion och spridning, det senare inte minst
genom en intensifierad uppsökande verksamhet av biblioteken samt
att utvecklingen och spridningen av TV-media stimuleras
att utställningar arrangeras och anpassas efter till exempel synskadades,
utvecklingsstördas och språkhandikappades möjligheter att ta del av
detta kulturutbud,
att tolkverksamheten för döva byggs ut och ”tolktjänst” ingår som ett
naturligt led i det offentliga kulturutbudet, samt
att frititidsaktiviteter inom föreningsliv samt inom frilufts-, idrotts- och
rekreationssektorn ges ökat stöd, att man vid planering och
anläggning av stugbyar, bad, idrottsplatser, campingplatser och
övriga fritidscentra tar hänsyn till de handikappades skilda behov
och skilda möjligheter att tillgodogöra sig utbudet.

 

Upp

Familjeservice – stöd till anhöriga

En familjemedlems handikapp påverkar hela familjens situation. Den arbetsinsats i form av träning, service och tillsyn som krävs i vissa fall kan leda till bundenhet, isolering, ekonomiska och psykiska problem för hela familjen. Det är därför angeläget, att hela familjens situation uppmärksammas och att samhällets stödåtgärder inriktas på hela familjens problem.

Vi kräver:

att samhället på olika sätt stödjer de anhöriga i deras viktiga arbete
att en saklig första information om ett medfött eller förvärvat handikapp
ges av därför kvalificerad person så tidigt som möjligt
att föräldrarådgivare eller handikappkonsulenter knutna till handikapp-
organisationer eller HCK-organ kompletterar samhällets konsulta-
tionsservice, och att stats-, landstings- eller kommunala bidrag
utgår till sådan service
att läkare, kuratorer, föräldrarådgivare och handikappkonsulenter ges
utbildning för att ge råd och stöd till anhöriga
att anhöriga med flera bereds tillfälle att lära sig hur de kan medverka
vid träning och behandling av handikappad familjemedlem,
exempelvis vid veckoslutskurser eller längre kurser eller familje-
veckor, där den handikappade deltar
att hemvårdare, barnvårdare och barnvakter utbildas för att vid behov
kunna fungera som tillfälliga avbytare i vården av barn och vuxna
med handikapp
att korttidsplatser på olika institutioner eller platser som tillfälligt är
lediga skall kunna utnyttjas av handikappade, vars anhöriga
tillfälligtvis ej kan upprätthålla vården eller som är i behov av
vila eller semester, samt för samma syfte rekreationshem inom
eller utom landet, tillskapas, liksom bättre möjligheter till
rekreation i annan form
att lön eller ersättning i annan form för vård av handikappade i hemmet
samt att för institutionsplacerade sociala förmåner och hemvårds-
bidrag skall utgå redan från första dagen av en tillfällig vistelse i
eget hem

att

samhället stödjer koloniverksamheten eller miljöbyte i annan form för
handikappade barn, ungdomar och vuxna, gärna i integrerad form,
samt
att den som inte själv kan bevaka sina ekonomiska och personliga
intressen till sin hjälp får en lämplig person, som mot viss
ersättning av allmänna medel fullgör de funktionshinder som föräldrar
till vuxna handikappade vanligen ombesörjer.

 

Upp

Samordnad rehabilitering

Den handikappades habilitering och rehabilitering sker på många från varandra vitt skilda plan, medicinska, psykologiska, pedagogiska, tekniska och sociala.

Ett effektivt resultat fordrar god samordning och gott samarbete mellan den enskilde handikappade och samhällsorganen.

Vi kräver:

att rehabiliteringsinsatserna effektivt samordnas genom handikapprådens,
handikapprörelsens och en utbyggd konsulentverksamhets medverkan
samt att därvid den handikappade själv ingår i rehabiliteringsteamet
med möjlighet att samråda om åtgärderna.

 

Upp

Personalplanering

För att samhällets insatser på handikappområdet skall få avsedd verkan måste personalfrågorna ägnas stor uppmärksamhet.

Undervisning om handikapp skall ingå i grundutbildningen för alla som i sitt yrke kommer i kontakt med frågor av betydelse för handikappade. Därefter måste tillfälle ges till vidareutbildning och specialisering. Behovet av tjänster måste tillgodoses och karriärmöjligheter öppnas för att kvalificerad personal skall lockas till att stanna kvar inom handikappsektorn och rekryteringen av manlig vårdpersonal underlättas.

Vi kräver:

att undervisning om handikappades behov i ökad utsträckning ingår i all
kvalificerad utbildning särskilt för vårdpersonal, läkare och annan
medicinsk personal, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, socionomer,
lärare, tandläkare, arbetsvårdare, arkitekter, försäkringskasse-
funktionärer, och för andra grupper, vars yrkesutövning är av
betydelse för handikappade
att intresserad personal ges möjlighet till vidareutbildning och
befordran
att attraktiva tjänster inrättas för därtill kvalificerade
att bättre kommunikation i båda riktningar etableras mellan över- och
underordnade personalgrupper, samt
att huvudmän för sjukvård och omsorgsverksamhet åläggs att för
tillsynsmyndighet redovisa sina planer att tillgodose behovet av
utbildad personal.

 

Upp

Forskning och utvecklingsarbete

För att åstadkomma bättre förhållanden för handikappade och för att förebygga handikapp krävs intensifierad forskning under samtliga punkter i programmet.

Forskningen på handikappområdet berör många olika specialiteter. Den måste därför samordnas. Väsentligt är att en utvärdering sker av de insatser som görs på handikappområdet, då vi idag vet alltför litet om resultaten av olika åtgärder. För att forskningsinsatserna skall komma till nytta är det nödvändigt att resultaten sprids i betydligt större omfattning än idag. I största möjliga utsträckning skall internationellt samarbete ske i forskningen.

Vi kräver:

att ökade resurser ges för forskning på alla områden som berör
handikappade
att ett forskningsråd för handikappfrågor inrättas, samt
att forskningsinsatserna samordnas.

 

Upp

Inflytande

Gentemot handikappade råder många gånger en förmyndarattityd. Den tar sig sådana uttryck att samhällsorgan, institutioner och dess personal anser sig veta vad som är bäst för enskilda handikappade. I institutionsliv behandlas handikappade alltjämt – även om glädjande undantag finns – som om de icke hade åsikter och kunskaper om sin egen situation. Handikappades kunskaper och erfarenheter om sin egen situation måste få göra sig gällande genom ökat inflytande.

Vi kräver:

att den enskilde handikappade ges möjlighet och stöd att påverka sin
egen situation vid alla rehabiliteringsinsatser och att han själv får
avgöra hur han vill forma sina levnadsförhållanden
att samrådsgrupper – föreningar med mera – med inflytande på besluten
om vård och behandling inrättas på alla institutioner, där
handikappade vistas
att organ som arbetar med handikappfrågor adjungerar experter från
handikapprörelsen
att samarbetet mellan samhällsorganen och handikapprörelsen byggs ut,
så att åtgärder på handikappområdet inte vidtages förrän frågorna
diskuterats med handikapprörelsen, samt
att handikapprörelsen ges det stöd som behövs för att kunna fullgöra
sina ur demokratisk synpunkt väsentliga uppgifter.

 

Upp

Information

Genom information kan handikappades villkor förbättras. Informationen skall vara kontinuerlig och lämnas från samhället och myndigheter och dels från handikapprörelsen

Vi kräver:

att all samhällsinformation är så utformad att den även når människor
med olika handikapp. Det innebär att synskadades, hörselskadades,
språkhandikappades med fleras behov skall tillgodoses
att informationen skall utformas, så att den ökar allmänhetens kunskaper
om den handikappade och motverkar fördomar och negativa attityder
till handikapp
att fullständig information om samhällets åtgärder på handikappområdet
når handikappade och deras familjer
att personer som i sitt yrke kommer i kontakt med handikappade får
utbildning i handikappfrågor,
att samtliga kommuner utarbetar handikappguider,
att ökad information lämnas om handikappades situation till allmänhet,
politiska partier, olika organisationer såsom fackföreningar, arbets-
givarorganisationer, ungdomsorganisationer etc samt myndigheter och
olika utbildningsanstalter med flera , samt
att handikappade stimuleras och ges möjlighet att inom föreningsliv,
arbete etc själva informera och sprida kunskap om handikappades
levnadsvillkor.

 

Upp



Kontakt: info@hhf.se
Senast uppdaterad: 2007-05-17