» Tillbaka

Varför får jag inte följa med dit fram av Staffan Bengtsson.

Recension av Claes G Olsson

Ny bok om samhällets syn på dövstumma och blinda.

Meborgarskap är ett nyckelord i Staffan Bengtssons doktorsavhandling ”Varför får jag inte följa med dit fram”. Medborgarskapet och den offentliga debatten om dövstumma och blinda 1860-1914.

Citatet i titeln är från en döv elev vid Manilla och fångar på ett tydligt sätt en önskan om att få bli behandlad som andra medborgare.

Avhandlingens fokus är samhällsdebatten kring funktionshindrades integrering och socialisation genom utbildning och yrkesträning. Debatten fördes av politiker och av professionella grupper som kom att ägna sig åt frågor om undervisning och vård av funktionshindrade. Förutom i riksdagen fördes diskussionen inom ramen för de återkommande Nordiska abnormskolemötena. Det är främst från dessa källor och tidskrifter Bengtsson hämtat sitt källmaterial.

Syftet är att visa på komplexiteten i diskussionen om funktionshindrades roll i samhället. I inledningen redovisar Bengtsson på ett klarläggande sätt de olika teoribildningarna och den teoretiska diskussion som förts under senare år inom handikappforskningen. Här har sannolikt forskarmiljön vid Institutet för Handikappvetenskap vid Linköping och Örebro universitet, där avhandlingen vuxit fram, varit en god miljö för kunskapsproduktionen.

Utbildning var den viktigaste frågan för integreringen av funktionshindrade. Med införandet av folkskolan uppenbarades att många ungdomar med funktionshinder hamnade utanför det vanliga skolsystemet med de faror man såg för proletarisering, ja till och med radikalisering. Det gällde att motverka normlösheten och detta kunde göras genom utbildning och religionsundervisning, en tanke som gällde alla barn från fattigare samhällsskikt. Lösningen blev införandet av obligatorisk utbildning för döva och blinda barn och yrkesträning för vuxna.

En annan viktig fråga som behandlas i boken är pensionsfrågan. I den diskussionen deltog även företrädare för de funktionshindrades egna organisationer. De blindas förening krävde t. ex. vid abnormötet 1903, genom sin ordförande Alrik Lundberg, ekonomisk kompensation för funktionshinder, skriver Bengtsson.

Den välskrivna och lätt tillgängliga avhandlingen ger läsaren insikter i den debatt och de argument som framfördes i frågan om funktionshindrades rättigheter i samhället. Målet var tydligt, att se till att döva och blinda blev nyttiga och skötsamma medborgare.

Det är en balanserad framställning där många aktörer blir synliga. Författaren ser dialogen mellan olika parter som ett viktigt inslag snarare än maktspråk och konfrontation, även om detta också förekommer.

Att läsa om två så olika funktionshinder kan bli lite förvirrande men fungerar i alla fall om man har lite förkunskaper. Även om problemen är olika är flera frågor gemensamma, framför allt gäller det frågan om att bli erkänd som medborgare.

Boken distribueras av:
Institutionen för beteendevetenskap
Linköpingsuniversitet
581 83 Linköping

Kontakt: info@hhf.se

Kontakta webbmaster: louise.hhf@telia.com
Senast uppdaterad: 2006-06-30