» Tillbaka

Studiehandledning till ”Farsoter och handikapp – ett kulturhistoriskt perspektiv”. Författare Bo Andersson.

Om studiecirkel och studieplan

Studiehandledningen vill stimulera till samtal och diskussion kopplat till Bo Anderssons bok ”Farsoter och handikapp – ett kulturhistoriskt perspektiv”. Alla deltagare i studiecirkeln har unika kunskaper och erfarenhet att bidra med. Handledningen ställer frågor och föreslår diskussioner (markerat med kursiv stil).
Gruppen väljer vad den vill diskutera, allt hinns nog inte med och man kanske vill lägga mer tid på vissa diskussioner. Det finns också en del förslag på ta-reda-på-uppgifter som deltagarna kan utföra. Eller så bestämmer gruppen att någon tar den uppgiften och redovisar för gruppen vid nästa träff.
Studiehandledningen är disponerad kapitelvis.

Några tidiga vittnesbörd (sid. 11-25)

Okunskap ger rädsla. Rädslan för smitta blir rädsla för en person. Det som skapar rädsla är ofta okunskap. Jämförelse i nutid: När HIV/Aids blev känt på 80-talet var många rädda.
-Minns ni den tiden? Kände ni själva rädsla? Hur är det nu?

Tuffa krigshjältar fick järnhänder. Författaren och boktryckaren Granberg däremot var född med en hand och fick trähand.
Tror ni att det beror på att man ville markera status eller var det av praktiska skäl?

Dåliga tänder var ett stort problem och ett handikapp.
Jämför med dagens situation när det gäller tandstatus. Är dåliga tänder på väg att åter bli en form av handikapp?

Handikappade i konsten: Skådespelare som gestaltar personer med handikapp.
Ge exempel från nutid, det kan även handla om klassiska teaterstycken som fortfarande spelas.

Poeten och journalisten Ernest Henley, förebild för Long John Silver i Skattkammarön, är exempel på en person med stark identitet och fysiskt synligt handikapp.
Finns det fler liknande exempel i konst, litteratur, film etc?

Ge exempel på filmer/pjäser som handlar om handikappade. Finns det någon film/pjäs där handikappade finns med helt naturligt?
Måste man vara handikappad själv för att skriva om handikapp? Är det ens säkert att man skriver bättre böcker om döva om man är döv själv?

Även idag väcker det uppmärksamhet när en konstnär avbildar det som inte är perfekt.
Ett exempel är fotografen Elisabet Olssons bilder av kvinnor med funktionshinder. Den 11 augusti 2004 skrev DN om att det på Trafalgar Square i London kommer upp en staty alldeles i närheten av nationalsymbolen lord Nelsons staty. Det är en gipsavgjutning av en naken gravid kvinna som på grund av neurosedynskada saknar armar. ”Ramaskri och applåder” står det i rubriken. Reaktionerna på detta konstverk är alltså ganska olika.
Hade det varit möjligt att resa en sådan staty för 25 år sedan?
Vad har hänt med synsättet på kvinnor under de senaste århundradena? Avbildades kvinnor med funktionshinder över huvud taget? Hur är det nu?

Hur kommer det sig att vi glömmer bort en kunskap som vi en gång haft?
Vi har fördomar som sträcker sig över 2000 år. Men går man tillbaka 2000 år så fanns det någon som såg sammanhanget klart och visste hur det låg till. Den kunskapen glömdes sedan bort och bara fördomen lever kvar.
Bo Andersson, författare till boken, berättar att han kommit till insikt om att det inte finns några nya fördomar. ”Det är samma som för 2000 år sedan. De ser likadana ut. Man säger fortfarande dövstum.”
Ett exempel är epilepsi, den heliga sjukdomen. För 2000 år sedan visste Hippokrates att sjukdomen inte hade något med helighet att göra, att det handlade om en störning i hjärnan. Sedan glömdes denna kunskap bort fram till vår tid. Att vi vet vad Hippokrates visste är ren tur. Grekerna kunde mycket om medicin, en kunskap som glömdes bort under medeltiden. De grekiska medicinböckerna kom på avvägar och hamnade turligt nog hos araberna som tog hand om dem och översatte. Så när Europa så småningom saknade grekernas kunskap, ja då fanns den på arabiska.

Farsoternas historia (sid. 27-48)

Enligt Bibeln var det prästen man kallade på när någon blev sjuk i spetälska, inte läkaren. Prästen förklarade den sjuke som oren. Den som drabbats av spetälska var fördömd av Gud, blev utstött, dödförklarad i livet.
Digerdöden (den stora döden), kom liksom spetälskan från Asien och slog ut befolkningar. Konstnärerna fick ett nytt motiv: dödsdansen, liemannen som hämtar sina offer. Döden i pesten gjorde ingen skillnad mellan hög och låg i samhället.
Pesten är heller inte utrotad än. Det finns nutida författare som skriver om pest, men både i ett historiskt perspektiv och i ett framtidsperspektiv. Exempel på författare som har ett framtidsperspektiv är Albert Camus och Stephen King.
Ge exempel på talesätt som anknyter till pesten.
Diskutera varför skräcken för pestsjukdomar är så djupt rotad.

Syfilis hade många namn fram till 1500-talet. Man skyllde på varandra, engelsmännen sa till exempel spanska kopporna. Badstugorna och apelsinflickorna på teatrarna hade en roll i smittspridningen. Syfilis slog hårt mot de högre skikten i samhället.
Koleran kom från Indien på 1800-talet och drabbade de fattiga som gjordes ansvariga för sjukdomen. Man kunde vara frisk på morgonen och död på kvällen. Så småningom blev det klart att smittan spreds med vattnet. Smittan kom även till Sverige, först till Göteborg och den spreds med rasande fart. Man införde hårda karantänsregler och drabbade hus märktes.
Spanska sjukan var en influensa som härjade i början på
1900-talet och krävde minst 25 miljoner dödsoffer, i Sverige dog ca 40 000 personer.
Om dessa farsoter talas det inte så mycket idag. Historikerna har inte intresserat sig för epidemierna. Varför? Anser historikerna att sjukdomar inte passar in i historieskrivningen på samma sätt som kungahus och krig gör? Har farsoterna ingen plats i historien?

Om sinnena (sid. 49-56)

De fem sinnena syn, hörsel, smak, lukt och känsel, kan de rangordnas? I så fall hur?

Sinnena värderas olika i skilda kulturer och tidsepoker. Balanssinnet är undervärderat, det borde tillmätas större betydelse och räknas som det sjätte sinnet.
Klarar vi oss utan balanssinnet? Vilken betydelse har det? Rangordna detta sjätte sinne med övriga fem.

När sinnena sviker (sid. 57-74)

Ägna gärna en träff åt att titta på de olika handikappgrupperna. Försök hitta likheter och skillnader mellan grupperna.
Författaren till boken, Bo Andersson, berättar om sin erfarenhet: ”När jag blev döv trodde jag att jag skulle ha nytta av partiellt hörselskadades synpunkter och erfarenheter, framför allt dom som gått den långa vägen med allt sämre hörsel. Men jag märkte att dom inte hade något att lära mig. Men med min svärmor som plötsligt blivit blind, med henne kände jag direkt överensstämmelse. Jag hade blivit döv med en gång, hon hade blivit blind med en gång. Jag var bekant med en man som blivit amputerad. Jag tyckte att det stämde där också. När man går den långa vägen hinner man anpassa sig. När det händer plötsligt har man ingen möjlighet till kommunikation.”

En fråga att diskutera: Vilket är värst, att handikappet kommer på en gång - eller successivt?
Bo Andersson menar att det brukar vara så att alla tycker att ”det andra” är värst. Det är som när man frågar en döv: vad är värst, att vara döv eller blind, så blir svaret: Herregud, blind skulle jag aldrig orka med! Och tvärtom om man frågar en blind.

Kan förlust av något sinne kompenseras av ett annat sinne?

Lukt, smak och känsel är sinnen som kan väcka starka minnen.
Hur viktigt är det? Ge exempel på egna sådana upplevelser. Vad händer om vi förlorar något av dessa sinnen?
Hur påverkar förlusten av synen förhållningssättet till omvärlden? Förmågan att orientera sig i rummet? Kroppsspråket? Finns det fördelar, t ex ökad lyhördhet?
Förlust av hörseln – vilka sociala hinder kan dövhet leda till? Hur blir kommunikationen med icke-döva? Påverkas kroppsspråket? Finns fördelar, t ex att man uttrycker sig mer med minspel och gester?

Om vi förlorar sinnen som smak, lukt eller känsel – vilka konsekvenser får det?
Hur förhåller man sig till en person som har något funktionshinder? Kan man säga ”Vi ses på måndag” till en som är blind? Eller ”Vi hörs nästa vecka” till en som är döv?

Hur kompenserar man sig för sin förlust om man är synskadad eller hörselskadad?
Vilka knep kan man lära sig? Kanske finns det någon i gruppen som vet. Annars kan det vara en uppgift till nästa träff att ta reda på det.

Författaren Bo Andersson berättar om när han reste runt och intervjuade dövblinda: ”Jag frågade jag vad som är det svåraste med att vara döv och blind. Jag var lite rädd för vilka svar jag skulle få. När jag kom till Valborg Karlsson, som varit ordförande i Dövblindas förening, sa hon: ”Det kan jag tala om för dig. Det är att skilja gulan från vitan i ägg när man ska baka sockerkaka.”
Det var så underbart praktiskt! Hon visste. Bengt Lindqvist, f d socialminister och FN-rapportör i handikappfrågor, hade ett bra svar när journalister i USA frågade hur en blind kan vara minister. ”Varför skulle det vara svårt”, sa han. ”Piccolo på ett hotell, det hade varit omöjligt.”
Raka och enkla svar minskar fördomar. Är det inte svårare än så blir tanken som infinner sig.
Diskutera kring detta. Kanske finns någon i gruppen som har ett funktionshinder och som kan berätta om sin erfarenhet av den här typen av frågor.

När konstnären Pieter Bruegel (1525-1569) målade sina tavlor med myllrande folkscener fanns människor med funktionshinder helt naturligt med. Idag talas om integration och ett samhälle för alla.
Men hur vanligt är det bland nutida konstnärer och fotografer att människor med handikapp finns med? Eller är det så att det är en grupp i befolkningen som särskiljs?
Vilken är din egen bild av funktionshinder? Hur har den förändrats med åren?
Finns det några exempel på genombrott, milstolpar, när det gäller synen på handikappade? Välgörenhet och tycka-synd-om-attityder, vad har hänt där under de senaste 50 åren?
Bemötandeperspektivet – hur har det sett ut?
Förändringar över tid i sättet att se på olika handikapp? Hur är det idag? Vad har hänt – till det sämre eller till det bättre?
Vilken är din egen bild av handikapp? Har den förändrats under åren? Hur kommer bilden att se ut om 50 år?

Handikapp på grund av straff (se sid 68-70) och tortyr är en grymhet som lever kvar än idag på många håll i världen. Förr hade straffet samband med brottet. En tjuv miste handen, det var både ett straff och en stämpling av personen. Alla skulle se att detta är en tjuv.
Det har visat sig att även s k civiliserade länder använder sig av straff och tortyr. Som ett aktuellt exempel kan nämnas den amerikanska Guantanamobasen på Kuba. Dödsstraffet finns kvar i många länder, såväl i nord som i syd. Att beröva en människa livet är en handling som grundar sig i ett gammalt strafftänkande.
Diskutera kring detta. Hur ska samhället hantera brottslingar?

Stamning har förknippats med löje. På teatern kan man än idag se gamla pjäser med rollgestalter som stammar och framstår som komiska och löjliga. Det kanske även finns i modern dramatik. Löjet hos en person lockar oss att skratta.
Är det roligt – egentligen? Spelar inte det på nedärvda fördomar?

Idag drabbas många av afasi. Hjärnans språkfunktioner har skadats vid t ex stroke. Detta kan yttra sig på många olika sätt.
Oförmåga till kommunikation har vi alla upplevt när vi var riktigt små. En baby kan inte med ord uttrycka sin vilja, sina behov. Det är upp till omgivningen att försöka tolka vad som gäller och möta det behovet. Det blir kanske inte alltid rätt. Om det blir fel för ofta kan det sätta spår i barnets personlighet, skapa en otrygghet i grunden.
Diskutera egna erfarenheter av förlusten av språket och oförmåga till kommunikation.

Glasögon (se sid 63-67) blev symbol för klokhet och lärdom. Förr kunde den som hade problem med synen ha en ”lässlav”. Men för den fattige blev synförsämringen med stigande ålder ett handikapp. Hörseln var viktig för att få information. Men även den kunde försämras med åren.
Försök att skapa hörhjälpmedel på 1600-talet visar att man insåg problemet.
Hur har hörhjälpmedel sett ut under 1900-talet? Vad finns idag?

Fysiskt och psykiskt (sid. 75-95)

Diskutera synen på dvärgar, eller den nutida benämningen: kortväxta. Är den ond eller god? Det finns människor som är extremt långa men detta ses inte som ett handikapp. Vad kan det bero på?
I en del klassiska berättelser finns ett samband mellan ondska och dvärgväxt. Men så finns också ”Sagan om Snövit och de sju dvärgarna” där dvärgarna är snälla. Det finns idag exempel på reklam där kortväxta används och som väckt protester från handikapporganisationer. I en sevärd film som hade premiär 2003, ”The Station Agent”, är en av huvudpersonerna en kortväxt man. Det är en film om ensamhet och vänskap.

Det var inte länge sedan man i skolan strängt försökte vänja barn som var vänsterhänta att skriva med höger hand.
Hur är synen på vänsterhänta idag? Det finns en spridd uppfattning om att vänsterhänta är mer kreativa än högerhänta.

Det egendomliga visas upp (se sid. 81).
Diskutera vilka behov som tillfredsställdes hos den som gick på ”dårvisning”, så som det beskrivs i boken?

Likhet och olikhet (se sid. 88).
Har du upplevt någon situation där likhet med en annan person känts besvärande eller hotfull? Till exempel att du känt igen dig i någon som du upplever osympatisk?

I boken skriver Bo Andersson om ”hysteriska fruntimmer” och kopplingen till livmodern som ett självständigt levande väsen som kan flytta runt i kroppen. Denna fördom fanns kvar långt in på 1800-talet. Den var inte bara ett resultat av bristande kunskap om kroppen utan bars också av en nedvärderande syn på kvinnan.
Frågan om det finns hysteriska karlar kan vara utgångspunkten för en diskussion.

Idag talas ofta om tvångssyndrom.
Har fobier blivit vanligare eller handlar det mer om att man vågar vara öppen om sina tvångstankar? Vem har inte gått tillbaka för att försäkra sig om att ytterdörren verkligen var låst?

Medicinska milstolpar (sid. 97-111)

Obduktioner och studier av den döda kroppen har hindrats av religiösa skäl ända in på 1800-talet. Idag förs en diskussion om donation av organ. Många drar sig för att ge sitt tillstånd till organdonation.
Diskutera vad en sådan tvekan kan ha för orsaker. Har du själv tagit ställning till organdonation? I så fall: Vad var det som avgjorde ditt ställningstagande?

Militärmedicin förr och nu (se sid. 100).
Jämför och diskutera beskrivningen i boken med t ex TV-serien Mash (handlingen utspelar sig på ett amerikanskt Mobile Army Surgical Hospital, fältsjukhus, förkortas Mash, under Koreakriget på 50-talet) och med det arbete som Läkare Utan Gränser utför i krigshärjade områden.
Kloroform, eter och lustgas gav under 1800-talet nya möjligheter till kirurgiska ingrepp och även till invärteskirurgi, ett stort framsteg i medicinsk historia.
Vilka metoder har vi idag?

Könsaspekter och religionens inverkan återkommer på flera ställen i boken. Även här, där det handlar om livets uppkomst. Mannen framställdes som den aktive, den som sådde. Kvinnan var den passivt mottagande åkern, växtplatsen.
Idag har det synsätt förändrats, men det är långtifrån fördomsfritt. Diskutera kring detta. Hur har synen på graviditet, förlossning och föräldraskap förändrats under set senaste århundradet? Vad är bra? Vad är mindre bra?

Döden på BB (se sid. 109). Behovet av hygien var stort och så sent som på 1800-talet insåg man vikten av att läkare tvättar händerna i klorkalklösning när de går från döda till levande patienter.
Hur är det idag? Vilka problem i sjukvården kommer framtida historieskrivare att ta upp?

Den folkliga medicinen (sid. 113-133)

12 procent av Sveriges befolkning tror idag på en personlig ondska i Djävulens gestalt. Så sent som 2004 hårdbevakades samhället Knutby i Uppland av media på grund av dramatiska händelser inom en liten sekteristisk grupp tillhörande en frikyrkoförsamling. Diverse händelseförlopp rullades upp, bland annat fanns där en kvinna som benämndes Kristi brud.
Diskutera utifrån detta, och även utifrån händelsen i Skogås som det berättas om i boken. Hur kan trolldom, magi och sekterism förekomma i dagens ändå ganska upplysta samhälle?

Det har funnits föreställningar om att en kvinna som föder ett barn med ”lyte” själv orsakat detta genom oförsiktighet under havandeskapet. I boken finns ett antal exempel på vad en gravid kvinna borde undvika för att skydda sitt barn.
Diskutera om ni i gruppen hört talas om sådant som kan härledas till denna folktro. Dels sådant som kunde vara farligt men också sådant som kunde vara gynnsamt för att ett välskapt barn skulle födas.

Har någon i gruppen hört talas om alrunan? Ta reda på om det finns belägg för föreställningen att den som drog alrunan/mandragoran ur marken dog på fläcken?

Apropå Skuggfotingar, sid. 123.
Finns det nutida företeelser som folk kommer att skratta åt i framtiden? Försök föreställa er hur vår folktro kommer att klassificeras om tusen år. Jämför med hur vi ser på det som hände för tusen år sedan.

Personer med handikapp reagerar ofta olika på om icke handikappade ska försöka förstå handikappet genom att t ex gå med förbundna ögon eller ha brusapparat för att känna av hur det är att vara döv. En del personer med handikapp tycker illa om detta och menar att det bara blir någon slags ”turism i handikapp”.
Att diskutera: Är det är bättre att folk lär sig litet än ingenting? Kan en person som inte har ett funktionshinder verkligen sätta sig in i situationen? Är det värt att sätta en politiker i rullstol t ex? Kommer det att påverka politiska beslut?

Värderingar och omvärderingar (sid. 135-161)

Ibland kolliderar handikappades positiva självbild med det omgivande samhällets lust att ifrågasätta.
I december 2003 firades internationella handikappdagen i Fryshuset i Stockholm. ”Lika villkor för alla unga” var temat. Unga med funktionshinder delade ned sig av sina erfarenheter och tankar. Ur RBU:s tidning Rörelse, nr 1-2004:
”Fredrik Larsson, Unga Synskadade, diskuterade kring handikappbegreppet:
– Handikappet uppstår i samspelet med omgivningen. Problematiken i det samspelet kan se olika ut. Fungerar jag i omgivningen så minskar handikappet.
– Ibland snöar handikapprörelsen in på de fysiska förutsättningarna. Det är annorlundaskapet som är det viktiga, normen som bildas av människor i samhället. Man är annorlunda utifrån normen.
Fredrik tog upp hur människor med funktionshinder skildras i media. Antingen är man hjälte eller offer - aldrig sig själv.
– Ett sätt att tackla detta är att göra som gayrörelsen: gör något spännande av att man är annorlunda. Detta har handikapprörelsen missat.
Fredrik tycker även att handikappkunskap ska ingå i lärarutbildningen.”

TV-programmet CP-magasinet började sändas under våren 2004. Redaktionen är ung och gör inslag i den anda som Fredrik efterlyser (se ovan). Annorlundaskapet visas på ett uppfriskande sätt, ur en positiv synvinkel.
Organisationen Unga rörelsehindrade har som protest mot välgörenhetstänkandet skapat ”Stackars Victoriafonden”. Fonden är tänkt att göra kronprinsessans liv litet roligare.
Har handikapprörelsen fastnat i gamla hjulspår? Är ett välgörenhetstänkande med fonder och insamlingar ett hinder eller en hjälp i kampen för rättvisa och medborgerliga rättigheter?

Förekommer organiserat tiggeri där människor med funktionshinder utnyttjas i Sverige idag? I andra länder?

I dagens kroppsfixerade samhälle där utseendet avgör framgången och det blir allt vanligare med plastikoperationer för att få en mer perfekt kropp.
Hur påverkas synen på det avvikande? Är man värd att älska om man inte är perfekt? Tar ytliga värderingar över? Vart är samhället på väg?

Är döden en man eller en kvinna? Vilken är din bild?
Döden och kärleken är två sidor av samma mynt står det i boken (sid.155).
Diskutera kring det påståendet.

CP, mongo och miffo är uttryck som idag ofta används som skällsord eller i förnedrande syfte, särskilt av barn och unga. Man behöver inte vistas lång stund i en skolmiljö förrän man hör någon elev använda sig av den här typen av uttryck. Det förekommer också i TV (exempel finns från en dokusåpa) och veckotidningar.
Vad görs åt detta? Säger vuxna ifrån? Vad gör skolan? Vad gör handikapprörelsen?
Har gruppen förslag på vad som kan göras för motverka grundläggandet av fördomsfulla attityder?

Författare till studiehandledningen är Katarina Nyberg.