1 – 98 EN DEL FÅR INTE VARA MED!

I höstas besökte jag Sydafrika. Även om det var semester tog jag chansen att träffa människor som är involverade i landets politik och handikappolitik. En tidig morgon åt jag därför frukost tillsammans med Shuaib Chal den, som i fiol besökte Sverige och som arbetar med handikappolitiken i vicepresidentens råd.
Shuaib är en väletablerad, mycket upptagen flygpendlare mellan Pretoria och Kapstaden. Shuaib är färgad och rörelsehindrad. När han kom satt jag och skrev kort till ett av mina barnbarn. "Ja", sa Shuaib eftertänksamt, när han förhört sig lite om barn-, "han är fem år. Det är lika många år som jag som vuxen, upplevt frihet..."
Han syftade naturligtvis på det nya Sydafrika utan apartheid. Hans konstaterande och hans perspektiv leder till eftertanke. Ibland behöver man sådana små knäppar på näsan för att få perspektiv bortom frukostbordet.

VAD HAR HÄNT?
Väl hemkommen funderar jag över vad som hänt i Sverige de, senaste fem åren: Det är friheten med assistansreformen förstås. Vi har fått en massa TV-kanaler, och vad mer...?
Yttranderätt och rösträtt har vi haft i många herrans år, så det räknar vi inte. Delaktighet har de flesta svenskar haft länge nog,, så det räknas inte riktigt heller. Delaktighet tas bara för givet av de utvalda. Kanske är det så att när de flesta fått sina mänskliga,, rättigheter tillgodosedda, reflekterar de inte längre över vilka som, inte har det. Eller tar för givet att några inte ska ha det. Vad har hänt inom DHR de senaste fem åren?
Vi har i varje fall haft en livlig debatt om förändringsarbete och vi har fattat beslut om mål och vägval. Nu ska vi omsätta tankarna och idéerna i praktisk handling. Vi ska ha perspektiven utanför frukostbordet eller sammanträdesbordet!

VIDGA PERSPEKTIVET
Vad sker i omvärlden, här hemma och utomlands? Vad kan vi ta lärdom av? Vad gör vi för att inte bli överspelade i kommunala beslut?
Hur man ska motverka oduglighetskänslan hos arbetslösa svenskar har debatterats som ett nytt problem de senaste fem åren. Knappast något nytt för många rörelsehindrade och förtidspensionerade människor.
Hos samma grupp arbetslösa växer idag problemen med ekonomin. Pengarna räcker inte. Knappast något nytt för många rörelsehindrade, som är låginkomsttagare eller förtidspensionärer sedan tonåren. Problemen känns alltför väl igen! Nya grupper vänder sig till socialtjänsten för att få socialhjälp. De upplever sig kränkta och ifrågasatta. Detta är inget nytt för alla som behöver socialtjänstens hemtjänst.

HYCKLERI!
Indignationen hos stadsråd, riksdagsmän, partiledare och kommunpolitiker finner inga gränser då de hör att människor på grund av hudfärg nekas tillträde till krogen. Vad är detta för hyckleri? Visste de inte att vi har ett sådant samhälle? Det är inget nytt.
Människor diskrimineras om de avviker! Vad sedan avvikelsen beror på varierar. Det kan vara hudfärg, rörelsehinder, eller utvecklingsstörning, men i grunden är det alltid samma människosyn som såväl skapar som befäster hinder. En del får inte vara med!
Politikernas indignation och vrede kan jag ta på allvar först när de verkligen menar att alla medborgare ska vara med i samhället.
1998 är FN:s år för mänskliga rättigheter. Vi måste kräva vår rätt att delta på lika villkor. Vi måste få bort synen på oss som objekt, och istället få en fokusering på oss ur ett medborgarperspektiv.